bully

[Kör ett varannan-dag inlägg på begäran :) ]

Gårdagen var fylld av promenader i solen, marieberg och vänliga ansikten.
Jag och min nyfunna vän jagade solen samtidigt som vi samsades om nikotinet och jag fann mig själv med att trivas med tillvaron och jag tog tillvara på dagen till fullo.
Han får mig att må bra och jag behöver se det fina ansiktet och veta att allting kommer att bli okej.
Jag är glad att jag har så vackra människor omkring mig.

På kvällen satt jag, kärleken och vännerna i solnedgången och drack folköl och mådde så bra som man bara kan i vänners sällskap. När kylan blev för påtaglig gick vi hem till Lisette & Krull innan jag och mannen tog en promenad hem och jag måste ha tagit nytt rekord för så snabbt har jag nog aldrig tagit mig hem förut [kyla].

Livet flyter på och det svåra känns mest som ett avlägset minne numera.
Att det hela tiden skiftar ser jag inte nödvändigtvis som någonting negativt.
Att saker ständigt är i rörelse och förändras gör att känslan av evighet krymper och jag behöver det.
Det är nästan som att man får en ny chans gång på gång likaså liknelsen med återfödelse.
Som om att livet får nya möjligheter att ändras och påverkas till det bättre vid varje ny soluppgång.
Att jag ibland faller gör mig inte liten, snarare tvärtom.
För när det vänder äger jag tusen vindar och min viljestyrka felar aldrig och ingen kan kriga som jag.
Allt hör samman och jag vill inte vara någon annan eller byta mot glansiga dagar.
Stormen och stillheten därefter är min och det är något av det vackraste som finns.