bully

Life is good.

Dagen började lite haltande med att jag gick upp ur min dvala och satte mig att betala räkningar.
Tråkig syssla och jag hamnade i någon slags destruktiv rastlöshet,
men det ordnade snabbt upp sig då min fina vän johan tog med mig ut på en promenad.
Först på listan stod jobbmässan. Vi kom dit mer eller mindre när de stängde,
men jag hann få med mig några broschyrer och få samtala med en potentiell arbetsgivare.
När jag berättade min titel, min erfarenhet och att jag var arbetslös så sken damen upp och bad mig att höra av mig till henne när jag kom hem (vilket jag nu i skrivande stund inser att jag glömt).
Kul att de på socialpsykiatrin vill ha mig. Sen får vi se hur det blir.
Ingenting är bestämt, men det är skönt att ha några dörrar öppna.
Tänk vad mycket kontakter jag hade kunnat haft om jag varit där i tid..

Det var vackraste dagen ute och vi gick i solen och pratade bort timmar.
Tiden flyger iväg när jag umgås med Johan.
Jag har ett fåtal riktigt nära vänner och jag älskar deras sällskap.
Jag älskar våra samtal och jag älskar hur enkelt allt är när jag är med honom.
Han är den jag anförtror mig åt, och den som stöttar mig när jag svackar med blicken och står lite ostadigt.
Han får mig ofta på fötterna igen, och han får mig alltid att skratta hur jävla mörkt det än kan se ut.

På kvällen tog jag, mannen och mötte upp eric för en öl eftersom att det är st patricks day.
Det är en högtid som mannen älskar och skulle han bli tvungen att välja mellan jul och den här dagen så är valet enkelt. Jag för min del hörde bara "öl" och följde med.
En sån här dag känner jag mig otroligt stark.
Jag har gjort saker som är bra för mig,
och utöver mannen så har jag haft otroligt viktiga vänner runt mig idag.
Jag behöver ha sånna här dagar.
Jag behöver minnas hur det är att sväva de dagar då jag bara faller.
För de dagarna finns, och de kommer alltid att finnas.
Då är det väldigt fint att kunna tänka sig tillbaka och samla styrka i dagar som denna.