bully

Jag har mått bättre idag.
Dagen har inte varit en enda lång utdragen plåga, och jag har funnit tillräckligt med ro för att kunna läsa.
Som vanligt blir jag rastlös snabbt av att vara stillastående, men nervositeten över att vara borta från jobbet för länge håller mig i schakt.
Jag vet att jag inte skulle orka med varken jobb eller andra aktiviteter i det skick jag är nu.
Det bästa jag kan göra är att hålla mig så passiv jag kan och låta vraksjukan rinna av mig.

Febern har avtagit lite och det är skönt.
Jag har inte varit lika trött idag som igår,
men bara av att rensa kattlådan gjorde mig svimfärdig och matt - ett klart tecken på att jag bör hålla mig stilla och inte ignorera alla signaler som slungas fram och tillbaka i mig.
Men att leva i vissheten om ett klokt beslut behöver inte kännas bra.
För det mesta ligger det en besk smak i munnen långt efter att beslutet blivit taget.
Man hade kunnat hoppas på att det skulle vara en mild och len smak,
istället är det en bitterljuv känsla som ligger kvar.
Tanken får väga upp den skeptiska känslosidan.
Bara för att jag agerar rätt så innebär det inte att det nödvändigtvis känns rätt.
En av många saker jag lärt mig under åren,
men jag blir lika less varje gång jag får känskan av missnöje i mig.

Men det är väl så det ska vara.
Skiftande. Obegripligt. Tvådelat.