.



När jag ser tillbaka på gamla inlägg så speglas dem inte av hur min vardag verkligen ser ut.
För det mesta så skriver jag om ångest, ledsamhet och ilska blandad med apati,
och det är inte det som genomsyrar min vardag.

För det mesta så har jag det bra.
Jag är ingen person som är på väg att tillfriskna - jag är redan där.
0 av 9 på skalan och mitt liv är lugnt och fint.
Men behovet av att skriva av mig är inte lika stort soliga dagar som grå.
Jag dansar disco genom livet och jag har det i 98% av fallen riktigt, riktigt bra.
Så bra att jag allt som oftast undrar vad jag gjort för att förtjäna denna lycka.
Det är ingen mani, det är inget hets efter välbefinnande, utan det var den där styrkan som behövde växa sig stark och låta mig löpa linan ut.
De andra 2 % behöver finnas till, av den enkla anledningen att jag är en människa.
Jag tänker och känner och det vore något galet om jag alltid vore glad och stark.
Ibland faller jag, men för det mesta så är mitt liv nästan för bra.
Rädslan av att förlora allt kommer titt som tätt och hälsar på mig.

Det är en väldigt bekväm tillvaro jag befinner mig i.
Nutid.

Jag är redan där.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0