bully

Jag mäter framgångar i fina stunder.
Tillfällen då alla sinnen i min kropp jobbar mot samma mål och jag kan falla tillbaka i min förnöjsamhet och bara trivas. Jag har just vinkat av min chokladbjörn vid busshållsplatsen.
Tiden har en tendens att flyga iväg när hon är i närheten,
men inga ord finns för att beskriva hur mycket jag värdesätter henne.
Livet känns lättsammare och även om vi båda stundvis befinner oss i kris,
så kan vi gemensamt skratta oss igenom alla situationer vi delar med varandra.

Jag mäter framgångar i att jag lägger märke till min personliga utveckling på jobbet.
Det faktum att jag trots allt HAR lärt mig genom gånga misstag.
Att jag kanske inte alltid sitter på ett svar som kan klassas som "rätt",
men att jag får fungera som en människa - och blir omtyckt av just den kvalitén.
När personer ber om att få prata med just mig om olika saker och upplevelser.
Det gör mycket för en människa som jag.
Det gör mycket för hela min person, min syn på mig själv och i mitt växande.
Även om jag är nöjd med min insats förra året,
så märker jag skillnaden på då & nu.
Jag är säkrare nu, tryggare i mig själv och min öppenhet är inte lika naiv som då,
även om jag alltid visar andra ödmjukhet.

Självklart lär jag mig fortfarande.
Jag hoppas att jag aldrig någonsin påstår mig själv vara "fullärd".
Det finns alltid saker jag kan förbättra,
och jag tror inte att det finns en gräns för kunskap om sig själv och andra.
Men det går bra. Det går väldigt bra.
Det viktigaste är att jag trivs.

Det känns äkta på något sätt.
Dagar då jag får äta frukost med min älskade sambo,
och sen spendera dagen med min fina vän och sedan avsluta kvällen med kattgos och böcker -
då finns det inga gränser för min lycka.

I'm ok.