bully

Satin är så jävla söt när hon jamar och kapar vägen för mig i ett försök att fånga min uppmärksamhet och således bli upplyft. Som alltid gör jag det hon vill, av den enkla anledningen att jag är hennes människa - inte tvärtom.
Hon kurrar och kryper ihop till en boll i min famn.
Det bästa hon vet är när jag pussar på henne.
Då ser hon nästan ut som en lycklig 2åring.
De har en tendens att lyfta en, de små liven.

I natt väckte Katitzie mig åtskilliga gånger för att gosa.
Jag har väldigt fina djur.

När jag inte är tröttsamt less på min tillvaro och diverse störningsmoment så har jag det så bra.
Jag fångar upp lyckan och låter den fylla upp mig till bredden.
Önskar att jag uppmärksammade allt vackert lite oftare.
Men nog ser jag det allt.
Nog känner jag att pulsen tickar på i välbehag,
och nog älskar jag det lilla dreadsknyte jag har som vän.
Hon är en av många jag så handlöst och öppet håller av.

I fredags efter jobbet tog vi fyra glada ungdomar [förnekelse. rätt ord är egentligen vuxna] bilen till gbg för att dansa oss medvetslösa till Kapten röd och andra schyssta band som stod på agendan för kvällen.
Allt var så vackert och harmoniskt. Allt var så fredligt och fyllt av glädje.
Det är stunder att minnas.
Att det finns tillfällen i livet som gör en odödlig, i alla fall för en stund.
En kväll på rockbaren med kexet, och en omfamning av dreadsknytet i extatisk dans till toner av kaptenen.
För lite extra glädje så sålde dem fantastiska falafelrullar, och jag bara stod i vimlet av människor och trivdes.
Få chansen att vara med mina vänner, och med mitt hjärta.
Det var värt rätt mycket.
Vilka fina minnen jag har.