bully

Jag åker upp och ner hela tiden.
Aldrig är jag konstant, förutom när jag befinner mig i mina svackor.
Jag låter mig påverkas av allt som passerar i min väg såsom musik, filmer - till och med reklam på tvn.
Dagen är lugn och bra men jag skräms av tanken på att snart bli lämnad ensam igen med alla samlade tankar och för lite utrymme att hantera dem på.
Vi har haft ett långt samtal om vår relation, om hur vi ser på varandra och oss själva.
Vi baddar varandra i trygghet och sköljer varsamt av varandra med känslan av att förändringar inte behöver vara någonting negativt. Det är nytt och även om vi inte förstår det än så kommer det att göra våra liv till det bättre.

Jag försöker att inte vara så kritisk mot mig själv och musklerna slappnar tacksamt av.
Kvällen behöver vara vänlig mot mig för tanken på veckan gör mig orkeslös.
Vi ska till några vänner och äta mat för att senare gå iväg och se på film på universitetet.
Det är rara vänner som dök rakt ner och de har inte förstått än vad för slags människa jag är,
men de behandlar mig väl och jag tycker om dem och deras värderingar som skiljer sig så från mina egna.
Världen behöver rara människor. Den är allt för kylig.

Jag håller andan.
Det kommer att bli en lugn och bra söndag.
Söndag med min baby och med mina nyfunna vänner.
Jag ler för mig själv.
Det är så mycket kärlek och vänskap i luften och jag måste sträcka ut handen för att ta på dem.