bully

2 av de sista 3 katterna har fått hem och jourhem. Nu försöker vi att skaka fram ett hem åt sista katten och jag tror att vi kommer att lyckas. Det känns jävligtbra att ha hjälpt till och räddat katter från ett olyckligt öde.
Hoppas att katterna får ett bra hem sen. De första två av fem bor som sagt hos min vän och jag tror att det kommer att bli grymt. Ena vuxna katten har redan fått ett nytt hem hos en äldre dam som behöver en kelsjuk katt att skämma bort totalt. Det verkar lösa sig trots allt.

Utöver min bristande förmåga att vila har jag det bra.
Jag är trött om dagen för att jag knappt vågar sova numera eftersom att jag de senaste dagarna drömt mardrömmar. Jag har tappat lite av min energi men försöker att hålla igång ändå.
Egentligen borde jag träna idag men det blir inte av.
Jag har satt mig själv på ofrivillig paus iom att jag varit sjuk så länge.
För en person som brukar träna 4 ggr/vecka känns det här som ett fängelse,
och jag känner mig hospitaliserad nu för även om jag är frisk så hittar jag inte kraften att sticka iväg till gymmet.
Mest handlar det väl om att mannen är i sthlm och jobbar på veckodagarna och det är svårt att ta sig till träningen för min del eftersom att jag inte riktigt vågar cykla än med mitt knä och det går inga bussar.
Vet att jag tjatat om det länge, oc jag vet inte riktigt vem det är jag ursäktar mig för.
Om det är läsare eller mig själv.

Jag går omkring i lägenheten och försöker att skapa ro.
Men allt känns så ansträngt och även om jag inte känner mig märkbart stressad så tär det av att bara vara hemma på samma sätt som det tär att göra något, som att träna.
Jag behöver komma igång med mina vanor igen.
Mina stackars muskler är borta och jag ser inte fram emot att behöva träna upp mig igen till den form jag var i.
Det är mycket nu. Det är mycket nu och ingenting alls samtidigt.
Jag betalar mina räkningar och fungerar.
Ändå känns det som att hela tillvaron är en dröm och när som helst kommer jag att vakna upp och inse att jag är på någon helt annan plats i livet än vad jag egentligen tror.
Jag har för många timmar på dagen, och för få på natten.
Det är ännu en dag i mitt sömlösa liv.
Jag börjar tröttna på att drömma att jag blir överfallen i min lägenhet.
Det är intre trevligt.