bully

Jag hoppas på sömn i natt. Natten till idag var en enda lång och utdragen plåga.
Kroppen fick utstå klösningar i den grad att jag hade sår över hela kroppen i morse.
Lakanet svettades ner. Täcket sparkades ner på golvet.
Kudden tappade form. Drömmarna kom och gick.
Jag vaknade i en flämtning vid varje ny timme hela natten igenom.
Krampen hade mig i sitt våld efter halv fem på morgonen.
Hur mycket jag än blundar och försöker att varva ner så hittar inte kroppen tillräckligt mycket lugn för att slappna av. Timme ut och timme in av sårbarhet.
På natten är jag så mottaglig för alla sags grubblerier och även om jag försöker att skjuta dem bort ifrån mig så hittar de alltid tillbaka.
Jag har inget försvar mot nattliga demoner.
Mitt enda vapen är [hemligheter] och jag brukar det för ofta för mitt eget bästa.
Jag tappar färg och form. Jag tappar liv och mod.

Trots att jag haft VM i sömnlöshet i natt så har jag lyckats skrapa ihop några få timmar av sömn så att jag har kunnat hålla mig ovanför vattenytan idag.
Det har gått över förväntan, men jag känner att jag är tunnhudad idag.
Saker påverkar mig och jag tappar balansen.

Jag reser mig upp, borstar av sanden på axlarna från tiden då jag var nere.
Jag håller huvudet högt och fäller ut ett skratt även om det är plågat.
Imorgon är en ny dag och den kommer att bli vacker.
Den kommer att le mot mig och jag kommer att le mot den.
Imorgon är en ny dag och jag kommer att vara stark.
Även om jag kommer att få kämpa så kommer jag att vara stark,
för att vara stark innebär inte att aldrig känna sig svag -
utan att kunna resa sig upp och fortsätta att sträva trots att vinden är svår.
Om jag så får pissa i motvind så ska jag fortsätta framåt.