bully

Min strävan efter en bekymmerslös måndag gav jag upp redan innan jag gått ur sängen.
Dagen verkar arta sig att bli bättre än gårdagen, men jag kommer att få kämpa även idag.
Jag har varit på stan och jagat papper lagom för att få veta att det inte behövdes.
För att allt inte ska ha varit förgäves tröstköpte jag lite saker i väntan på bussen.
Det blev två lila bordstabletter på rättvisebutiken, en otroligt fin kruka och en liten ljushållare på myrona.
Trots att sakerna jag köpt är otroligt vackra så kostade kalaset inte mycket alls.
När jag var yngre brukade jag alltid köpa märkestrosor när jag var nere, och det här kostade inte ens 1/3 av de gamla summorna jag brukade lägga ut.
Det här sättet känns bättre.
Inte för att jag normalt sett brukar köpa saker när jag är ledsen - jag har för lite pengar för den sortens tröst - så fungerar det här sättet litegrann ändå.
Jag fortsätter att göra det som fungerar.
Nyss hemkommen och jag har kokat upp vatten och jag ska lägga mig i soffan och dricka thé.
Varma saker får mig att lugna ner mig.

Jag ska försöka att träna ikväll.
I nuläget är jag osäker på hur det kommer att gå.
Min målsättning är att ta mig dit och göra mitt bästa,
men jag får inte trycka ner mig själv om jag inte kan ta mig utanför lägenheten.
Det har varit utmaning nog att gå på stan idag.
Det stör mig - för jag brukar aldrig ha problem av de här slagen och jag hatar att känna mig tillplattad av.. well, mig själv. Jag brukar aldrig ha svårt för att varken gå på stan eller gå och träna, men vissa dagar är svåra.
Jag måste komma ihåg att validera mig själv om det blir för mycket utmaningar idag.
Jag är ovan med att ha det såhär och har inte riktigt färdigheterna att hantera den här sortens kaos.
Dåliga dagar kan vem som helst ha, men det här är någonting annat.
Något svårdefinerat.
Den största utmaningen idag kommer antagligen att bli att inte döma mig själv för hårt för att jag har det svårt idag (också).
Att inte se mig själv som värdelös och misslyckad om jag inte tar mig iväg till träningen.
Jag brukar alltid se mig själv som odödlig och redo för allt.
Aldrig backar undan och står pall och orkar med vad som än händer.
Jag brukar vara så onaturligt stark (enligt mina egna mått).
Det är kanske därför nederlagen blir så stora.
Det är inte läge att börja tracka ner sig själv nu.
Jag behöver samla min trupp och bygga upp min styrka och bekämpa striden med de medel jag har.
Jag tror på mig själv fullt ut. Jag kommer att lösa det här.
Men det är svårt när det pågår.
Men dåliga dagar får alla ha ibland, right?