.



Det har varit en fin dag. Solen har varit framme och himlen har varit blå.
Jag gav mig själv sovmorgon och det resulterade i ett strålande humör.
Jag lunkade iväg till dagens session med L och väl där fick jag också tjattra lite med min nyfunna vän.
Dagens session var mer en tillbakablick på hur det var och hur det är, på hur jag brukade reagera i olika situationer kontra hur jag reagerar nu.
Jag har verkligen gjort enorma framsteg under mina år där.
Vi pratade mycket om min och jojjos relation och hur den har förbättras i och med att vi båda har lärt oss mycket om oss själva och varandra.
Det är en snäll man och jag är så glad över att jag har honom.
Mitt älskade skin.

Hemma har det varit falafelmys och som den underbara flickvän jag är så har jag suttit mig ned för att kolla på bilar, vilket är det tråkigaste jag vet.
Det känns så härligt när man har en bra dag när den så länge varit kantad av så mycket lidande.
Jag är ju (som ni lär ha märkt) som en jävla jojjo i humöret och det kan vara ganska tärande.
Det är för det mesta allt eller inget. Det är fantastiskt eller fruktansvärt.
Det är sällan någon gråskala i mitt liv, även om jag försöker att se lite mera färger än de jag är van vid.
Trots att jag blir helt sänkt av mina svackor så vet jag alltid att jag reder mig.
Jag är så van att skifta i humöret och det svåra är aldrig evigt, likaså det ljuva.
Ingenting är evigt, men det är nog så jag vill ha det.
Skulle jag alltid ha det bra skulle jag aldrig uppskatta ögonblicken när lyckan och jag stirrar på varandra och försvinner in i en symbios med varandra och bara är i nuet.
Klart att jag önskar att det tunga inte vore lika tungt, men å andra sidan så är det aldrig så tungt att jag inte klarar av det. Om jag så ska slå mig blodig så är det alltid jag som kommer ut och står kvar som ensam vinnare.
Det kan ta kraft och energi, men jag är aldrig den som bangar en fight.

Idag är jag stark, och det är det enda som räknas.
Morgondagen tar vi sen.
Varje dag har sina strider.
Jag kavlar upp mina ärmar och ler.
Kom an bara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0