.
Hemma från Enköping. Söndagen blev inte som planerad.
Bilen, som jag lärt mig att hata, har fuckat upp sig konstant och Jojjo är hänvisad till att försöka att laga den istället för att umgås. Han åker till sthlm imorgon igen och jag hade gärna umgåtts med honom istället för att svära över bilen.
Något som också påverkar mig är att jag oroar mig för min hälsa.
Jag visar tidiga symptom på magsjuka, men änså länge har ingenting blommat ut.
Hoppas att jag kan ducka det här anfallet. Jag är ganska pigg och uppe på benen nu så förhoppningsvis händer ingenting, men det är sådär halvkul att gå omkring och oroa sig.
Jag har sällan tur med magsjuka men eftersom att jag ännu inte mår illa så tänker jag fortsätta att hoppas att ingenting händer.
Klockan är efter sju. Jojjo kom nyss hem och jag har lagat mat.
En väldigt oinspirerad gryta gjord på morötter, potatis och linser och lite andra saker jag grävde fram i kylen.
Jag grävde även fram muterad mat som jag inte vågar tänka på just nu.
Snart är jag ensam igen.
Det är väldigt jobbigt att tänka på.
Vet inte om jag kommer komma med något klokt över huvud taget nu men..
"Jag vet inte vad den utlösande faktorn var för att min sömn skulle rubbas."
Låter när du skriver som att du visste vet att den utlösande faktorn är att du har otroligt mycket att tänka på just nu, och att det även låter som helt livsavgörande beslut som du måste göra. Men varför måste det vara så livsavgörande? Vad är det som säger att du inte kan ändra dej så fort du märker att det kanske inte funkar? Vad är du egentligen så rädd för när du ändå är fri att ändra dina beslut senare och göra "precis vad du vill".. Du är fri, du är stark, följ dina drömmar. Går det inte så har du bara en erfarenhet och en ny dröm att följa. För jag tror knappast att du bara har en dröm innerst inne. Och som en klok kvinna en gång så.. "Se det som en utmaning" Istället för att vara rädd att misslyckas. Vad är egentligen "att misslyckas"? Allt man gör leder ju till det man verkligen är på väg emot, så misslyckande och triumfer borde ju egentligen ses som lika bra på så sätt!
"Jag äger inga färdigheter i hur man slutar att fundera"
Tror jag faktiskt inte ett dugg på om jag ska vara ärlig.. Så många bra färdigheter som du kan, även om en färdighet inte är till för JUST DET så går väl andå alla färdigheter att använda till.. allt? i stort sett.
Förstår vad du menar med att du inte vet hur du ska sluta tänka det gör jag verkligen.
Har inte haft en normal dygnsrytm på 15 år nästan, (förs på sistone nu) men jag tror lite att det är ett beslut man bara tar.
Att man faktiskt bara låter bli att tänka och inser att det ungefär inte är bra för nåt alls och att man har mycket mer nytta av tankarna om man istället tar det dagen efter och bara ställer in sig helt på att sova och hitta ett inre lugn.
Om man inte inser att man behöver göra något åt tankarna och det man är orolig över JUST DÅ.
Behöver man ändå komma ihåg dom är det ju bara att skriva upp dom i mobilen eller nåt och sen bara låta dom sväva iväg tills man faktiskt har ork, tid och hjärnkapacitet att ta hand om dom på ett bra sätt och komma fram till något vettigt.
Inse att en ny dag kommer, livet är inte över och helt hopplöst varje gång det blir natt, även om det ofta kan kännas så.
Tänk lite på morgondagen istället för tusen mil framåt, vad du ska äta till frukost så du blir pigg och glad osv. :)
Självpeppa dej lite och försök lugna ner dej själv, du är grym och det vet vi ju båda 2! Det kan inte bli fel.. det kan bli fel för stunden, men då gör det dej ju ändå bara starkare din lilla krigare.
"Mana på sömnen misslyckas"
Är väl aldrig någon som somnat av att försöka mana på sömnen? :)
Kanske istället försöka tänka att jag somnar när jag somnar men ändå försöka gå upp en hyfsad tid iaf (även om du den gången kanske bara får sova 3-4 timmar eller nåt). Om det är som för mej att jag får panik direkt jag bara tittar åt sängen eller tänker på den så tycker jag det är bäst att "lura sig själv" lite.. Säga till sig själv att "jag går bara och lägger mej här en liten stund jag ska ändå inte somna nu". Brukar funka för då brukar inte hjärnan dra igång samma outhärdliga process som den gör om den faktiskt tror att man ska gå och lägga sig. Och så blir du förhoppningsvis lugnare och bara somnar in fast det "inte var meningen". :)
Eller gå tillbaka till egna gamla rutiner du haft för att somna lättare förut.. Serier, bok, kopp varm choklad eller vad som helst.
Men det som funkar i längden är nog som sagt att inse att tankarna är helt onödiga just på natten och bara försöka hitta nåt inre lugn. Kanske testa nån meditation eller avslappningsövning (precis innan du ska sova) till att börja med för att ta bort det värsta.
Tänk på någonting TOMT, inte tomt som i sorgligt eller jobbigt utan bara tomt. Någonting helt innehållslöst, och bara försök njut av den tomheten utan att släppa in för många tankar där. Sen är det bara att somna! Om man nu lyckas bli tom. :)
"Jag vet vad jag behöver göra"
Jag tycker du ska göra det som du behöver göra, inte det du "borde" göra, inte det du "måste" göra, inte det som andra förväntar sig dom du själv sa.
Gör det du behöver göra, så gott det går från dag till dag, så länge du är på väg mot nåt som du anser bättre än det du har nu så gör du ju det du behöver göra! Vad kan egentligen gå fel? Du har ju saker att falla tillbaka på som kan hjälpa dej att ta dej igenom eventuella "misslyckanden".
Vänner, din underbara själsfrände till pojkvän osv osv. :)
Om du jämför att fortsätta leva som du gör och inte riktigt testa dina gränser och kunskaper och verkligen inte lyckas leva fullt ut.. om du jämför det med ett temporärt misslyckande.. verkar det egentligen så läskigt då? Även om man inte alltid har perfekta utmålade skyddsnät som fångar en när man faller, så kommer alltid ambulansen och syr ihop dej så pass att du kan ge dej ut och offra dej på nytt.
Vad är det värsta som kan hända? du är STARK du är MODIG och har en helt otroligt personlighet, det får man inte kasta bort och ångra när man är 70. Go for it! :)
"Något som också påverkar mig är att jag oroar mig för min hälsa"
Iofs så är jag själv välsignad med turen att nästan aldrig bli sjuk, men jag försöker när jag väl blir sjuk(brukar bli rätt rejält då)att inte agera annorlunda mot när jag är frisk.
Inte psykiskt iaf, vem har sagt att man måste må jättedåligt när man är sjuk?
Man kan få fysiskt dåligt som fan, man kan bli halvt utdöd psykiskt också men.. varför ska man behöva se det som negativt? det gör inte att man blir friskare snabbare, (förmodligen tvärtom) det gör det inte mindre smärtsamt och man lider så mycket mer än man måste.
Det är rätt spännande att försöka se på det med nyfikenhet istället, "Åh fan vad kul jag är sjuk, detta ska jag njuta av så länge det varar"! Eller.. "Vad spännande det känns som jag håller på att bli riktigt sjuk nu, intressant att se hur detta utvecklar sig".
Varför vara orolig över något du inte kan påverka egentligen? Blir du sjuk så blir du, när sjukdomen är över kan du samla nya krafter och KÖRA IGEN!
Finns en mening med att vara sjuk också, man kan försöka att inte ta det som något hemskt utan istället se det som att det kanske var tvunget att bli så just nu av vissa anledningar. För att skydda dej emot något annat (värre) eller liknande.
Ta det som det kommer och må så bra det bara är möjligt vad det än gäller.
Sluta inte tänk, tänk på något annat eller tänk på ingenting, sluta tänka går ju tyvärr inte.
Lev ditt liv så som du vill, eller så nära du kan komma hur du vill ha det.
Man behöver inte vara rädd om man inser hur lite man egentligen har att förlora, speciellt om man väger att våga(hur det än går) jämfört med att inte göra det alls för att försäkra sig om att det inte ska gå åt skogen.
Du verkar otroligt begåvad, du är socialt kompetent, du har en gudabenådad presonlighet och du är nog starkare än dom flesta som gått på denna jord. Lev ditt liv så kommer du aldrig ångra dej :)
God natt!
Pröva att tänk på rymden när du ska sova.
En mörk, (inte på nåt dåligt sätt) och vacker plats som i ditt huvud inte består av någonting egentligen. Bara känn hur du svävar runt i den trygga vackra tomheten, utan att gå in närmare på några tankar och utan att se något som läskigt, häftigt eller för spännande. Bara njut av att sväva runt i det och njut av att din stackars lilla hjärna faktiskt får koppla av lite så den kan fungera mer effektivt framöver. :) Kanske inte funkar för dej för att det funkar för mej rätt ofta, men hoppas det! Njut av att vara tom och bekymmerslös och bara somna in.
