bully

Jag vilar huvudet med en pocketbok.
Det vill sig så illa att bokserien jag läser är hemma hos Lisette och jag är inte i form att gå dit och byta böcker,
så det har blivit att jag bara tog tag i en bok som jag hade liggande här hemma och började att plöja igenom den.
Böcker är det som får tiden att gå. Jag är inte ett dugg intresserad av tvn.
Jag behöver en värld jag kan sjunka in i och glömma bort att jag är ensam hemma, utan smärtstillande och sysselsättning. Jag trivs med mina böcker.
Där fastnar jag och sida efter sida flyger förbi och jag finner den ro jag behöver.
Katterna ligger vid min sida i sängen när jag läser och ljuset från solen värmer mig.

På tv går project runway.
Jag är inte intresserad, men jag behöver en paus från läsandet en stund.
Det blir allt svårare att koncentrera sig och jag behöver antagligen äta någonting.
En halv påse chips till lunch var inte tillräckligt.

Jag har det bra förutom att jag är en tickande bomb med smärtor.
Ingen ångest. Ingen ilska (just nu, ehum) och ingen oro.
Jag väljer att avsluta samtal som kan spåra tills alla parter lugnat ner sig och jag känner mig glad, trots att jag är rastlös. För tillfället ångrar jag mitt val att försöka att hinna med den tidiga bussen på stan istället för att svänga in på apoteket och köpa smärtstillande.
Just nu känns det inte som det mest intelligenta jag gjort,
men det är samtidigt inte hela världen. Värre var det i morse.

För att ta hand om mig själv idag så blir det nog att se på serier, dricka mycket thé och äta gott, antagligen kolhydrater.. (Vilket i sig är tvärdumt eftersom att jag inte tränar).
Och läsa. Mycket läsning.