.



Lyckan i en burk och jag känner mig så nära verkligheten att den stundvis blir lite skrämmande.
Men så nära är det till skrattet, och till den naturliga glädjen att jag låter den frodas och vaggas in i kärleken.

Det är så trivsamt, livet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0