bully

Det är många gånger som jag borde ha bett om ursäkt, men som jag aldrig förmått mig till.
Ibland förföljer det mig.
Mina misstag. Mina sätt och beteenden som så ofta har försatt mig i obekväma situationer.
Jag önskar att jag hade lättare att be om ursäkt, men det är för svårt att medge mina fel och stå till svars för vad jag förorsakat antar jag. Jag hade velat sätta mig ner med olika personer enskilt och ärligt bett dem om förlåtelse för vad jag gjort dem.
Förlåt för vad jag låtit dig gå igenom. Förlåt för vad jag lagt på dina axlar.
Det var inte rätt av mig. Jag vet att det är svårt nu men jag hoppas att vi kan mötas i framtiden och låta det nya vara nytt och det gamla bara en sida i ett annars långt kapitel i våra liv.
Vi vänder blad och glömmer det som varit.
Jag är bara en människa och ibland fuckar jag upp saker.
Ibland gör och säger jag saker jag ångrar, och jag antar att du är likadan.
Jag är inte fullkomlig. Jag är inte ens i närheten av att vara det, men jag hoppas att du vill vara en del i mitt liv ändå, och om du inte vill det så hoppas jag att du någon gång når den punkt då du inte längre är arg på mig.
Jag kan inte radera det som varit, och ibland tär det på mig vad jag utsatt dig för.
Jag är ärligt ledsen för det, och jag önskar dig allt väl i livet.
Du är en så vacker och bländande människa och du förtjänar allt fint som kommer i din väg.

Jag hade nog sagt det så. Om jag hade kunnat ta orden i min mun.
Det var så längsen och jag varken vill eller kan riva upp gamla sår som läkt nu.
Jag förmår mig aldrig till de orden jag så innerligt skulle behöva säga.
Så att han vet att jag ångrar mig och att jag är ledsen.
Att han vet om att jag är medveten om mina fel och brister och att jag önskar att jag inte dragit ner honom i det hål jag själv befann mig i.
Men det är lätt att vara efterklok och jag har lärt mig mycket av ångern och skammen jag känt.
Mina snedsteg är inte större än någon annans, men jag känner av dem och låter dem påverka mig idag.
Jag behöver rensa upp på min inre kyrkogård och komma fram till valideringen av mig själv som ligger längst in och skräpar. Jag behöver lätta på trycket och sluta att attackera mig själv för saker jag gjort som varit tvivelaktiga när jag var yngre.

Förlåt för att jag aldrig någonsin sagt förlåt.
Det är nog det jag skulle ha sagt.