.



Att skriva har alltid varit min livlina.
Orden har format mig och många gånger fått mig tillbaka på jorden igen.
När det krisar i och utanför mig har mitt skrivande varit till stor hjälp för mig.
Det hjälper mig att bearbeta händelser och känslor och få ett bredare perspektiv på saker.
Jag tyr mig alltid till skrivandet och det felar aldrig.
Orden är mitt skyddsnät och min trygga punkt.
När jag för några månader sen tappade orden fick jag panik.
Behovet av att skriva var lika stort som vanligt, men lika lite som jag kunde prata om det så fick jag inte heller ner allt på papper. Rädslan av att ta förlorat något så viktigt för mig var för mycket.
Jag försökte att fortsätta att skriva, men ingenting lät vettigt och när orden inte längre kom naturligt fick jag fint sätta mig ner och acceptera verkligheten och invänta förändringen, om det nu skulle komma någon sådan.
Det gjorde det. Efter ett tag behövde jag inte tänka efter vid varje my mening.
Kroppen var inte längre lika ihålig och tom.
Allting blev som vanligt.


Att jag inte skrivit på en tid nu är något annat.
Mitt behov av att uttrycka mig har minskat och jag känner snarare press än trivsel när jag klickar mig in på bloggen. Vad det beror på vet jag inte. Lika mycket som det kan handla om att mina dagar är ganska tråkiga och att det inte finns något att skriva om, så kan det samtidigt handla om att jag fått ett bra flyt i min vardag och mitt behov av att ventilera inte är lika kraftigt längre.
Det går i perioder. Ibland kliar det i mina fingrar och jag måste få ut allt jag bär på.
Andra dagar ser jag ingen poäng i att skriva vad jag gjort idag, eftersom att inte ens jag själv är intresserad av att läsa om det.

Tanken är inte att jag har en paus i mitt skrivande.
Men jag tänker inte tvinga fram orden.
De får komma till mig när det behovet finns.
Om det blir att jag återupptar mitt skrivande redan idag eller om en vecka låter jag vara osagt.
Jag känner mig fjäderlätt och lycka är något jag hellre bär med mig än att skriva ner det.

Men jag kommer tillbaka. Sen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0