bully

Det var vegofesten igår.
Överlag var det en bra dag och jag tillät mig inte att bli påverkad av negativa ting som kom i vägen.
Jag må känna mig liten ibland, men jag har de vackraste av vänner och de finns inga som kan få mig så stark som dem. Jag gick hand i hand med min kärlek och prövade det senaste i veganvärlden och fick med mig hem mat som kommer att räcka i evigheter. Det var härligt att omfamna vänner jag inte sett på en tid och glida runt i de kretsar där jag känner mig hemma som mest.
Föreläsningarna var inte lika gripande som förra året, men nog satt jag där i salen och lät orden sjunka in medan jag värmdes av orden Amanda skrev till mig i ett sms.
Det är här jag vill vara. Det är här jag trivs.
På vegoträffen. Med mina vänner som i förlängningen har blivit en del av min familj.
Att få omfamna de varma människorna jag har omkring mig och känna deras stöd är för mig överväldigande.
Att känna deras närhet och veta att de har mig i ryggen (och jag deras likaså) betyder allt för mig.

Jag vet att det är omöjligt för mig att önska bort den jag är,
och jag skulle inte heller byta bort mitt liv för alla pengar i världen.
När jag satt där och blickade ut i salen och såg Amanda vila huvudet mot Jojjos axel så fylldes jag av ett välbehag som kommer att räcka året ut.
Det är precis såhär jag vill ha det.
Det är precis såhär jag vill tillbringa dagarna i mitt liv.
Med klanen, med människorna som betyder mest för mig och mannen i mitt liv.

Jag är så tacksam.