bully

Jag vaknade igår med en känsla av vemod,
och den växte sig bara större och större allt eftersom att timmarna gick.
Utan att kunna lokalisera eller förstå vad som hände så kände jag hur det drog ner mig totalt.
Jag hade händerna begravna i ansiktet på bussen för att komma undan människors blickar.
Musiken i hörlurarna hjälpte inte. Det var längsen jag kände ångest i den här skalan.
Jag satt i solen och väntade på min nyfunna vän och vi tog tillsammans den korta promenaden till gymmet.
Att få vara fysiskt aktiv brukar alltid hjälpa, men den här gången kändes alla försök lönlösa.
Klumpen bara ökade i styrka och trots att jag inte är den som gråter så fick jag svårt att hålla mig samman.
Det var svårt att fokusera och försöka att vara medvetet närvarande med min vän där vi var.
Det som i verkligheten tog en halvtimme på gymmet kändes som en evighet.
Jag ville berätta min situation för min vän men jag kunde inte förmå mig till att berätta hur det var.
Istället gjorde jag som jag alltid gör - jag skakade av mig känslan och låtsades som att allt var bra tills jag slut trodde på det själv. Det var ett bra pass och efter halvtimmen så hade ångesten minskat och när passet var slut var också ångesten borta. Vi var på gymmet i dryga timmen och det gjorde mig gott.

När dagen började var jag livrädd att det var ännu en intensiv svacka jag halkat ner i.
Förra gången det här hände fick jag sätta in alla mina krafter på att inte sugas ner i hålet eftersom att jag av vana vet att om jag inte kommer loss från början kan jag befinna mig där i månader med bara små ljusglimtar då och då. Men det gick bra den gången och det gick bra även igår.

Efter passet gick vi i solskenet och pratade och jag tillät mig själv att trivas i det fina vädret och jag kände hur värmen spred sig i kroppen på mig som en skyddande hinna.
Det blev besök på två apotek innan jag slutligen tog bussen hem.

Hemma var allt som vanligt. Det fanns inte ett spår av den tunga morgonen.
Bröstet krampade inte och jag hade vänt dagen som började så svårt till att bli en riktigt fin dag.
Mannen och jag åt gott och vi avslutade dagen med en promenad i solnedgången.