bully

Första tvätten är i maskinen. Det känns UNDERBART!
Lite som en seger eftersom att jag inte fixade att tvätta förra gången,
och dagen tvättbestyr började med en acceptansövning, det ni.
Vi har inte tvättat på LÄNGE. Så länge att varken jag eller Johan har några underkläder kvar.
Det var alltså över en månad sen vi tvättade sist vilket innebär att det var två överfulla ikea-kassar med smutstvätt.
Klen som jag är så orkade jag inte bära dessa tvåtonskassar + en kasse tvättmedel, så jag fick gott gå två gånger.
Jag hatar att tvätta. Jag hatar att livet står på standby för att man måste ha koll hela tiden, och jag är lite utav en okrönt drottning i att krympa och missfärga tvätt så jag har blivit ombedd att aldrig någonsin tvätta igen (YAAAY!) men ibland så måste man. Stod och förbannade all tvätt som gjorde att jag var tvungen att gå flera gånger fram och tilbaka til tvättstugan - men sen tänkte jag bara: "nej. det är såhär det är. acceptera". Ett djupt andetag senare traskade jag iväg och nu får jag 40 min paus innan derbyt fortsätter.
Är dock lite orolig att jag råkade överfylla ena tvättmaskinen (den med underkläder haha).
Den såg så väldigt full ut men jag vet inte. Märker väl om det blir skräp av allting.

Jag känner inte att jag vill vara sådär överdrivet huslig och städa lägenheten nu när "jag ändå håller på".
Ett ångestbestyr/dag, right? Kan sträcka mig till att göra rent handfatet.
Fast vi skulle verkligen behöva dammsuga..

Jag mår sådär idag.
Saker igår gjorde mig väldigt ledsen och det är kvar idag.
Vill inte heller försöka mig på att beskriva och ge uttryck för min ledsamhet,
för då kommer jag antagligen bara bli sedd som en psyksjuk tjej som alltid är ledsen.
Jag vill inte det. Jag blev ledsen men jag vill ge mig själv tid och självtrösta mig själv och försöka att problemlösa situationen själv. Det är alldeles för rörigt i huvudet just nu och jag vill inte uttala mig impulsivt så att det bara blir helvete av allting.
Utöver det är det väl bra.
Känner mig inte glad alls, för jag krigar fortfarande mot spegeln och jag önskar att jag bodde i Sthlm, även om Örebro är världens bästa stad, men det händer för lite saker här.
Det är som sagt konserten idag i Sthlm som jag vill gå på.
Men det blir det inget med.
Svackan börjar att kännas mer och mer påtaglig för var dag som går.
Jag orkar inte hamna i ännu en svacka.
Men det är samma visa varje år. Varför skulle det ändras nu?
Förra året kom den i november.
I år känner jag av det redan nu.
Men det kommer och går. Ingenting är konstant ännu, tack och lov.
Jag kan fortfarande känna glädje och ha det bra även om det känns som att ett mindre cementblock ligger över bröstet.

Snart dags för nästa maskin..