bully

Jag är fast i demonstaden.
Hörde från en stressad man i enköping att bilen vägrar att rulla.
Jävla helvete. Jävla jävla jävla helvete.
Jag som har tio tusen saker att fixa hemma och är så uppe i i varv att det enda jag vill är att sitta i bilen på väg hem.
Fick höra av mig till kvinnan med jackan och berätta hur situationen låg till och jag lovade att skicka över pengar så fort jag kommer åt en bankdosa så får hon skicka den ändå.
Den billiga jackan som blev dyr. Jävla jävla jävla helvete.

Jag har besökt farmor idag. Där kröp ångesten på mig när jag satte mig för att läsa en krönika jag skrev en gång.
Ångesten kom när jag läste och insåg hur dålig den var och hur plastig krönikan var.
Hur plastig jag var.
Hem. Kissa. Sen hem till mormor.
Har tappat all min energi vid det här lagret och jag orkar inte vara glad, le och vara plastig flera timmar i sträck.
Jag log och gled i väg i tankarna. När kommer Johan? Borde han inte vara på väg nu?
Ringer oroligt. Han ska äta, fixa en grej med bilen sen åker han.
Går hem. Lagar mat som måste bli helt fantastisk så att mamma ska se att det går att vara vegan och äta gott.
Misslyckas. Dör lite.
Förklarar stressigt för mamma att den här grytan brukar vara fantastiskt gräddig och härlig men nu är den bara rinnig för jag hade i för mycket vatten. Mamma förstår. Jag går ner mig.

Har fortfarande inte varit uppe på vinden eller hälsat på Palle.
Stressen river. Ringer Johan igen. Var är du? Fortfarande i Enköping?
Startar inte bilen? Vad i helvete. Kommer jag att bli kvar här?
Jävla jävla jävla helvete. Fanskapsbil och alla förbannade svetsade skruvar och bultar och allt annat jag inte förstår som inte vill fungera.

Måste upp på vinden. Lugna ner mig. Hem till Palle.
Vill äta snickerskakor som lugnar.
Lukta på doftljus.
Klappa katterna.

Andas. Jag tar långa djupa andetag och låter stressen rinna av mig.
Den klänger sig fast. Jag andas ihärdigt vidare i lugn takt.
Det är en maktkamp mellan oss två.
Jag kommer att förlora.