bully

Har varit och kastrerat Satin.
Tyckte att det var jättejobbigt eftersom Minty dog under hennes id-märkning, pga ett medfött fel i hennes blodkärl.
Även om det inte är vanligt så var det ändå väldigt svårt och jag har så klart varit väldigt orolig för min lilla fis nu när hon ska id-märkas och kastreras.
Vi kom alldeles precis hem och allt verkar ha gått bra.
Hon sover men har börjat kvickna till litegrann, men hon är fortfarande väldigt tung av narkosen.
Får ge henne ett par timmar till.
Har henne under uppsikt i badrummet så att hon kan springa på lådan om hon skulle behöva.
Katitzie förstår ingenting. Hon ser Satin men Satin ligger bara och sover.
Hon är ju van med att lilla fisen springer omkring och busar hela tiden och nu är hon så lugn.
Det är ett mysterium för min lilla bommulskatt.
Hon kommer nog också bli glad när Satin vaknar till,
men det blir nog inget bus ikväll. Tur att Satin är trygg där hon är i alla fall.

Skippar DBTn för att ha uppsikt över min katt.
Hoppas att jag inte får en utskällning sen,
fast det får jag nog inte.
Det får jag nästan aldrig längre.
Nu är jag ju veteran och bildad.
Fokuserad och kan mig själv liksom, haha.
Blir DBT imorgon istället, och jag har verkligen försökt att göra min hemläxa.
Verkligen försökt att validera människor i var situation jag möter.
Ibland har det gått bra, ibland inte.
Jag kan inte göra så mycket mer än försöka.

Jag har det bra.
Jag kan gosa ner mig i mina my little pony lakan och läsa världens bästa böcker tillsammans med en kopp thé.
Det lugnet jag känner är så välkommet. Jag var aldrig lugn förut.
Det bara rev i mig och jag kände mig alltid delad i tu, för att olika sidor, känslor och frågetecken slet i mig.
Jag var aldrig lugn. Nu kan jag gott sätta mig ner och ta hand om mig själv, göra saker jag vill göra utan att det känns som att världen kommer att ramla över mig.
Jag är inte på samma plats längre.
Det är jävligt skönt att veta, och känna.