bully

Jag vågade mig till Köping idag. Kanske mest för att min mamma fyller år imorgon och för att det är mors dag.
Hade helt glömt bort köpingsyran och insåg inte förrän på fredagen att det var den årliga dekandenshelgen i köping. Inte mycket att göra. Gjorde ett aktivt val och bestämde mig för att uppmärksamma massa posiiva saker istället för att låta mig slås ner av all negativitet som spirar i staden. Allt detta hat mot mig som människor verkar att livnära sig på. Möttes hemma av mamma som till och med sa att min nya frippa var fin och min favoritbonusbror som nyligen flyttat hit. Efter en god måltid begav sig Palle och jag till en fest med enbart snälla och härliga människor innan vi begav oss till öltältet. Tidigare under kvällen berättade jag historier om hur man brukade planka in i öltältet när man inte hade åldern inne och jag och P valde att satsa den mer ekonomiska vägen även denna gång och det gick vägen! Stolta och starka gick vi för att beställa öl där vi mötte en trevlig man som fann mig "asskön" och som längtade efter att få träffa mig igen. Han, utan att ragga på mig, sa att jag var höjdpunkten under hela öltälts-vistelsen och gjorde mig lite mallig och glad. Men sen insåg vi snart att öltältet suger och att det inte fanns så mycket mer att göra än att dricka öl och att hälsa på människor man brukade känna. Mötte däremot en kär vän precis innan vi begav oss hem och trots att mötet blev kort så uppskattade jag det mycket. Träffade även på en gammal pojkvän till mig som jag håller mycket av och även fast även det mötet blev kort så gjorde det mig glad.

Vi insåg snabbt att öltältet inte var något för någon av oss så vi bestämde oss (efter att ha tappert försökt i nära 2h) att bege oss hem. Vi skiljdes åt och nu sitter jag här och väntar på att mina meds ska börja verka så att jag ska få någon slags sömn. Imorgon kommer mormor hit för att fira mamma och mors dag. Hon är ju någons mamma hon också.

Har haft en trevlig kväll överlag och jag är glad att jag vågade mig hit trots demoner i huvudet och påtaglig oro och nervositet. Har träffat härliga människor och inte ett enda blast from the past. Mötte upp en gammal vän vid forum och vi satt en stund och pratade såsom vi alltid brukade att prata. Jag bjöd hem henne till mig i Örebro och hon svarade glatt att hon gärna kommer. Det är en vän jag tänker hålla hårt i. Jag förlorade henne en gång - jag tänker inte förlora henne igen. Lyckligtvis verkar hon gå i samma tankar. Hon är min fina vän och en kopp thé kommer alltid att stå redo med hennes namn på.

Det rev ganska mycket i bröstet på mig när jag satt på tåget hit. Nu är jag glad att jag inte lyssnade på mina demoner och istället utmanade min oro för det gav mig så mycket mer.
Jag är glad att jag har så fina vänner i den här staden och jag är glad att jag fått kontakt med vänner jag tappat.
Jag har i hemlighet saknat och längtat efter henne (hon vid forum) under ganska lång tid.
Nu ska jag bara se till att överleva de resterande dygnen.

Så länge jag bibehåller tron på mig själv kommer det att gå som en dans.
Demoner kommer alltid att finnas i stadens alla hörn, men jag är fan starkare än dem.