bully

Sitter i skolan. Tog fel på schemat så jag börjar inte förrän kvart i tolv.
Klockan är nu kvart i nio. Hallelujah..
Mötte två av mina klasskamrater som berättade att vi har stort prov imorgon i socialt behandlingsarbete,
och på fredag ska inlämningsarbetet vara inne. Jag har varken börjat plugga till provet eller påbörjat inlämningsarbetet. Jag trodde att jag hade till nästa vecka på mig. Så var det alltså inte.
Fan, jag skulle ha gått in på fronter lite oftare så att jag haft någon slags övergripande koll.
Nu fick jag en chock istället. Loggade panikartat in på fronter nu för att se vad provet ska innehålla och det var den luddigaste beskrivningen jag varit med om. Vi ska kunna lagar men inte paragrafer. Vilka lagar?!
Så nu får jag helt enkelt sitta och läsa in varenda liten lag inom socialtjänsten.
I beskrivningen så står det att vi ska kunna kriminalvård/verksamhet/organisation. Det står vidare "vi har inte gått igenom det så det kommer nu." Okej. På vilket sätt ska jag kunna detta om vi inte gått igenom skiten?
Jag behöver föreläsningar och handledningar för att begripa vad jag håller på med.
Nu är allting bara snurrigt och så stort. Hur ska jag hinna plugga till provet?
Hur ska jag hinna med ett inlämninsarbete till på fredag? Jag vet ju inte ens vad jag ska skriva om..
Jag var helt inne med att jag antagligen ligger efter i planeringen. Men jag hade ingen aning om att det var såhär illa. Bra att jag gick upp 3 h för tidigt idag.
Hinner jag läsa igenom alla lagar och de tusen andra saker vi ska kunna.
Något som är säkert är att min lärare går igång på lagar i alla fall. Det är lagar precis överallt.
Jag vill bara åka hem och lägga mig. Nu blev det lite väl stort för mig.
Förstår inte hur jag ska hinna och orka det här på bara ett par dagar.

Känner hur paniken sprider sig i bröstet. Hur den slingrar sig upp och sätter stryptag för min strupe.
Jag kan inte andas. Jag får ingen luft och det är som om att jag känner hur hjärnan får för lite syre.
Huvudet gör med ens väldigt ont. Den är en malande känsla i bröstet och den sticker till och punkterar alla försök till förbättning. Jag försöker att andas kontrollerat men det är svårt. Allting är så överväldigande och jag vet inte hur jag ska ta mig ur den här jävla sitsen jag försatt mig i. En sak i taget. Ett steg i taget.
Jag kan alla tricks men paniken vägrar att släppa taget om mig. Den ligger som tjock tjära över mig och förlamar mig. Jag kan inte röra mig. Kan inte förmå mig till att börja gå igenom alla saker jag behöver kunna.
Great, ännu ett undvikande. Som om att jag behöver fler.

fcuk. jag har gjort bort mig.