.



Har haft en till synes ganska bra dag. Men jag vaknade sent och blev lite besviken på mig själv för att jag inte förmår mig själv att gå upp tidigare, men jag vet samtidigt att det till viss del beror på medicinen jag äter till kvällen som gör mig helt däckad på morgonen.
Cyklade iväg till dbt:n och kom precis i tid. Där var allt som vanligt. Jag pratade mycket och den här gången så skämdes jag till och med lite för att jag inte ger de andra chansen att prata. Försökte att vara tyst men när jag är på bra humör och kan andas så är det som att jag vill prata igen alla gånger jag är tyst. Åkte iväg och fixade håret. Jag ÄLSKAR mitt hår och min hårfärg men jag behöver komma tillbaka till min vanliga hårfärg så jag gav folket på Amadeus i uppgift att försöka att få till det. Problemet i det hela är att under mitt mörka hår har jag knallrött hår och det är inte enket att få bort. Kort sagt. Jag blev knallrosa i håret.
Efter 2½h kunde de inte göra mer för mig men de hade ändå lyckats bra. Dock ör stora delar av håret lila vilket kanske inte är så fint. Men jag ska smälta hur mitt hår ser ut sen kommer jag säkert att acceptera det. Det är ju långt och fint i alla fall.

Blev arg på Johan och har svårt att landa och komma över den här tröskeln av känslopåslag jag har.
Jag vet att det enbart har med mina grusade förväntningar och sårbarhetsfaktorer att göra:
Vi skulle till parken men när jag ringde så var han för trött och hungrig, och jag reagerade väldigt starkt på det på grund av att jag själv inte hade ätit på hela dagen och för att mitt hår precis blivit klart.

Jag har ätit lite nu och jag har lugnat ner mig lite också. Johan ställde sig och gjorde en jordgubbspaj åt mig för att trösta mig. Det hjälpte lite att äta smet. Han är fin och snäll mot mig och det är skönt att ha lugnat ner sig. Han hade sina egna sårbarhetsfaktorer att jobba med så han håller nog med mig att det är skönt att landa.

Är lite dämpad för att dagen inte varit lika magisk som dagarna innan varit, för jag har liksom vant mig vid att må bra. Men jag vet själv att saker alltig går upp och ner och även om jag inte mått sådär klockrent idag så vet jag numera att det går att må bra. Inte bara överleva må bra, utan verkligen MÅ BRA! Men det har inte varit några större fel på den här dagen. Mina två minuter av irritation har lagt sig och och jag försöker att fokusera på pajen och på allting bra jag har omkring mig. Jag vet inte. Som sagt. Det har inte varit några större fel på den här dagen men det har liksom varit sån intensiv lycka nu och det känns tråkigt att jag inte upplevt det idag.
Men jag vet att det kommer att komma tillbaka. Lycka existerar!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0