bully

Hade en lugn och trevlig fredag. Jag och älsk öppnade dagen med att titta på Weeds, och när klockan närmade sig halv fem kom Amanda över till oss. Vilken härlig tjej det är!! Dessutom, vilken jävla superwoman hon är. Hon hade jobbat mellan 07-16, och efter det stack hon direkt till mig. En annan hade avlidit därimellan och varit tvungen att sova lite och varva ner innan jag hade kunnat bege mig till en vän. Hon har superkrafter, den kvinnan.
Men även superhjältar måste sova och när midnatt kom sov hon sött mot min axel.
Det var en mysig fredag och jag hade inte velat tillbringa den på något annat sätt.
Behöver varva ner och samla kraft, ork och energi eftersom att denna helg är min sista i frihet innan jag börjar att knega.

Men min lilla bubbla spräcktes rätt hårt när de ringde från jobbet idag, lördag, och sa att jag minsann skulle vara där nu. Jag förstod ingenting. På mitt schema står det att jag börjar på måndag och chefen hade till och med skrivit dit att jag börjar måndagen den 21 juni för att det inte skulle bli några missförstånd. Men nu satt jag där med kollegan i andra sidan luren och hade ingen aning om vad jag skulle svara. Hon tog mig lite på sängen och jag stammade fram att jag inte kunde jobba idag för att jag inte känner mig helt pigg, men att jag kunde jobba imorgon klockan sju.
Det är inte sådär överdrivet populärt att tacka nej till att arbeta (specielt inte när de förväntade sig att jag skulle vara där) men jag fixar inte att jobba idag. Det är inte mitt fel att det har blivit en miss i schemat och jag kan inte springa dit på beställning. Jag har svårt för förändringar och när mina rutiner plötsligt bryts får jag panik.
Jag vet inte vad jag ska göra och nu blev det med ens skitjobbigt att bara vara.
Jag har taggat i en månad över att jag ska börja den 21:a och jag har gjort mitt bästa för att planera ut tiden väl så att jag inte ska gå sönder när jag väl börjar att jobba. Grejen är inte den att jag inte vill jobba - jag älskar att jobba, det är när mina planer bryts som jag blir helt förstörd.
Det här var den sista helgen jag hade på mig att koppla av och ladda mina batterier och nu när jag plötsligt bara har idag på mig så rusar paniken upp och ner igenom kroppen hela tiden.
Jag måste göra det bästa utav den här dagen. Jag ska göra det jag vill och det jag vill är att ligga i soffan i mina mjukisbyxor och en sliten t-shirt och titta på film hela dagen.
Bara låta dagen flyta förbi.

Ringde min terapeut för första gången sen jag började DBTn.
Det är det fina med att gå i DBT. Man kan alltid ringa sina terapeuter och prata om man behöver så att man kan bygga upp lite strategier för att hantera det som hänt.
Så jag ringde. Fick inget svar. Doh! Första gången man ringer så svarar hon inte.
Men det gjorde egentligen inte så mycket. Började att tänka i banor som "What would Macgyver do?".
Så - vad skulle min terapeut ha sagt till mig? Jag hörde hennes röst klart och tydligt i huvudet och jag blev med ens säker på vad jag var tvungen att göra. Jag kunde höra henne säga "Så hur ska du göra för att trösta dig själv idag" & "Hur ska du hantera det här - har du några idéer om hur du ska använda den här dagen så att du får ut så mycket som möjligt av den?"

Jag behöver göra det jag mår bra av idag. Jag ska göra så lite som möjligt för att få ut så mycket jag kan av den här dagen. Idag vill jag bara kolla på film. Jag har inget behov av att sminka mig eller byta om till obekväma kläder, städa eller andra tråkiga saker.
Jag ska ligga i soffan, klappa på mina katter, pussa på min man och sen fixa en matlåda till imorgon.

Som sagt. Jag tycker om att jobba. Och jag tycker framför allt om att jobba på söndagar.
Hela grejen handlar om att jag inte var beredd på det här.
Det är när mina planer plötsligt hävs som jag flippar.
Jag mår fruktansvärt dåligt och blir väldigt stressad av plötsliga förändringar och det bästa jag kan göra är att ta hand om mig själv och situationen på ett effektivt sätt.

Nu när jag lugnat ner mig lite så känns det hela mycket bättre.
När jag byggt upp lite strategier för den här dagen så kan jag nästan se fram emot att jobba imorgon.
Jag älskar det där jobbet och jag är peppad på att sätta igång. Det blev bara lite hastigt nu.
Jag ska klara av det här. Imorgon kommer jag att komma till jobbet och vara helt awesome och jag kommer att vara förberedd och utvilad. Det måste bli så.