bully

Gick upp vid nio och började att ringa försörjningsstöd. 11 slutade det att tuta upptaget och jag kom fram.
Det tog två minuter sen var allt galet. Det märktes på henne att hon var stressad och ville lägga på men vad ska jag göra då? Jag har ju inte förstått vad jag ska göra, eller hur jag ska göra.
Fick en lång lista med intyg och andra papper jag ska fixa. Jag som tyckt att jag varit duktig som lyckades skramla fram 3 stycken. De ville ha lika många till och nu är tiden knappt. Det hade varit super om jag hade fått veta det här första gången jag var där, eller andra, så att jag inte sitter nu med obetald hyra och tusen saker att fixa.
Blev stött och ledsen när hon sa att jag har trots allt haft tid på mig att fixa det här så lite mitt eget fel är det.
Jag hindrade mig själv från att tända till och svarde (och beskrev såsom jag gjort samtalet igenom) att jag inte visste om att jag skulle få så lite pengar i maj och att jag tycker att det är väldigt jobbigt det här med inkasso, räkningar och hyra som bara hopar sig och fan en miljard papper som ska lämnas in. Jag var dessutom ute i relativt god tid men det har tagit mig ÖVER EN VECKA att få kontakt med någon som vill hjälpa mig.
- Ja, men de här utbetalningarna har du faktiskt vetat om sen januari.
- Jag behöver inte mera skuldbeläggning. Det klarar jag jättebra själv. Jag VET att jag har (borde) ha koll på papper och pengar men jag har ingen koll på papper. Det var det allra första jag sa till dig och det är ju därför jag ringer. För att jag har noll koll på papper och behöver hjälp. Jag kan inte bli överväldigad över hur mycket jag borde ha vetat om att jag skullle få lite pengar den här månaden, utan jag måste fokusera på att skriva i den här jävla blanketten jag ville att ni skulle hjälpa mig med.
- Du får fråga din pojkvän.

De har gjort klart för mig över tre hundra gånger nu att de inte tänker hjälpa mig i höst när jag går i skolan.
Jag har förstått det nu och eftersom att jag inte har sökt hjälp då eller ens sagt att jag vill ha hjälp då så kanske vi kan släppa det nu? Jag begriper väl själv att jag behöver en inkomst i höst, men jag behöver samtidigt behörighet i matte så att jag kan ta mig vidare in på universitetet.

Känner mig sviken, ledsen och utelämnad. Lite irriterad på att de anklagande berättar för mig att jag visste vet om hur mycket pengar jag skulle ha fått i maj för att det sa dem i januari. Bara för att det finns ett papper där det står några siffror så innebär inte det att jag vet om det. Det är för mycket för mig när vi talar om papper.
Verkligen för mycket. Blev irriterad när hon berättar för mig vad jag vet och hur saker borde vara.
JAG VET HUR SAKER BORDE VARA MEN JAG FÖRSÖKER ATT FOKUSERA PÅ HUR SAKER ÄR!

Jag har således väntat i över en vecka på att bli uppläxad av en människa som tror att hon känner mig och tröttsamt bollat över allt ansvar till min pojkvän. Fint. Jättefint.