bully

Igår opererades älskling för sitt knä. Det var lite bökigt hela grejen för operationssköterskan var lite märklig och brysk i sitt sätt att vara vilket både störde mig och Jojjo. Jag ville inte ställa till med en scen så jag bara nickade instämmande när hon berättade vad som var bäst för min pojkvän, som hon träffat i ungefär 30 sekunder.
Ingreppet i sig tog inte lång tid men uppvaket och allt omkring tog sin lilla tid.
Det var världens finaste dag och när jag varit trogen och världens bästa flickvän i nästan 6h så lämnade jag honom och gick till parken med Stina. Det var supermysigt att ligga där och bara snacka skit i ett par timmar.
Hon lämnar landet snart så det var viktigt att vi sågs nu. Vi träffas ju rätt ofta när vi tränar men nu när terminen är slut så känner jag mig helt halv utan henne haha. Är så van med att umgås med henne så jag saknar henne när vi inte ses, så klart.

Hon fick mig att äta oliver för första gången i mitt liv. Inte smaka oliver för första gången, det har jag gjort massor av gånger, men det brukar vara så jävla vidrigt att jag inte kan äta dem. Dessa saker var riktigt trevliga och jag köpte lite med mig hem men de tog slut innan jag lämnade Stinas lägenhet..

Tog det bara lugnt igår och jag är grymt stressad över att jag börjar jobba snart.
Har inte direkt fyllt min tid med allt jag ville göra men jag har inte haft någon energi till att göra något heller.
Det som jag tycker är jobbigast är min medicin. Den som gör att jag sover om nätterna.
Den gör även att jag inte vaknar på mornarna. Går upp mellan 11-12 nu men när jag börjar jobba så ringer klockan 05:30. Jag har ingen aning om hur jag ska lyckas med det. Det är för mig ett mysterium.
Skulle kunna sluta med tabletterna, men då sover jag å andra sidan inte.
Det kommer att bli en rejäl omställning och det kommer att bli svårt.
Jag behöver boka ett möte med min läkare och prata igenom det här.

Ah, well.
Jag har det rätt bra ändå.