bully

Dagen har varit tung. Huvudet är fullt av konspiatorsteorier och mörka tankar och jag har svårt att hålla tankarna i schakt. Jag slumrar iväg och fastnar i dem och jag har inte kunnat ta mig ur dem heller.
På vägen hem från jobbet fick jag ventilera lite och det behövdes. Nu är huvudet lite mera klart än tidigare men det är fortfarande en del trassel kvar som jag behöver reda ut innan jag somnar.

Dagen har varit jobbig och ångestfylld. Det var inte alls kul att åka till jobbet idag och jag gick in på avdelningen med en klump i magen men var ändå "hej och gud vad kul och vara här och nej men vilken fin frisyr" när jag gick in i personalrummet. Men mitt leende vissnade relativt snabbt för jag upplevde inget motsvar och jag har känt mig extremt ensam och utanför dagen igenom. Det har mest varit *visk visk* om saker som hänt och jag har ingen lust att vara en svans som sitter brevid och skrattar åt någonting jag inte fattar eftersom att jag inte var där.

Har även haft mina overklighetskänslor större delen av dagen. Som att jag inte är helt säker på att jag faktiskt gör det jag gör och är där jag är. Som om att jag kommer att vakna upp när som helst och inse att allt det här bara var en dröm. Har haft så i många år men det har tonat ner sig lite sen jag började i DBTn, men titt som tätt besöker den här känslan mig, och den är fan inte rolig alls. Hade gärna vaknat upp och insett att den här skitdagen inte var på riktigt, men jag vaknade aldrig, och jag var fast på min låsta avdelning utan någon att tala med. För idag gav jag allt när jag kom dit med ett leende och låtsasbry men sen orkade jag inte mer.
Och eftersom att jag är personal och inte patient kan jag inte börja snacka diagnoser, mediciner och hur jävla störd jag är. Där är jag bara awesome och duktig. Har varit för mig själv mycket idag och har skött mig själv och det har gått väldigt bra. Har saknat samhörigheten med personalen idag bara.
Jag har inte känt mig delaktig i samtalen och det är svårt att liksom bara hoppa in och prata och ta del av saker jag inte varit med om, förstår eller bryr mig om. Har fällt några småkommentarer men det har inte varit någon respons idag. Jag hade fan lika gärna kunnat vara osynlig idag. Osynlig och skött köket.

Drömde om min granne häromdagen. Drömde att han var min livvakt för att massa gamla patienter sökte upp mig hela tiden och ville ha kontakt med mig. I drömmen så såg jag honom på håll och jag skyndade på mina steg mot honom och jag kramade om honom och föll i gråt i hans famn. Minns att han luktade gott och tryggt och jag minns att han viskade att allt skulle ordna sig för mig. Det var ingen attraktion eller något sexuellt mellan oss men jag kände mig ändå så säker med honom. Så säker i hans famn och så lugn av hans ord.
När jag vaknade så skickade jag ett sms till honom och berättade om min dröm. Han skrattade.
Jag har glömt bort hur han luktar.
Senast vi sågs så kramade jag om honom hela tiden eftersom att jag vait extra orolig för honom de senaste månaderna. Jag sa åt honom att säga till mig om jag blev jobbig men han besvarade mina kramar var gång och sa att han tycker om min oro och att jag bryr mig.

Imorgon är en ny dag och det är nya tag som gäller.
Imorgon kommer idag att vara igår och jag längtar.
Längtar efter att få lägga den här dagen bakom mig.
Det har gjort ont i bröstet på mig och jag har känt mig så tung.
Så tung och gråtfärdig.
Sikta och skjut för jag har ett öppet sår och faller jag nu så reser jag mig aldrig igen.