bully

Det tog lång tid innan jag kunde sova igår.
Pulsen var hög och överröstande allt annat ljud i lägenheten.
Försökte med vanliga knep som att ta djupa andetag, tänka på annat, sifta fokus men det hjälpte inte.
Till sist hade jag slut på idéer och det enda jag kunde göra var att vänta på att det skulle lugna ner sig.
Somnade kring två. Borde ha gått upp tidigare idag för jag blir så deprimerad när jag går upp sent och sen far till jobbet direkt men samma känsla jag hade igår när klockan ringde infann sig som en gammal vän.
Jag vill inte gå upp. Jag vill ligga kvar i sängen. Den känslan i sig är inte konstig - de är nog ovanligare att inte känna så när klockan ringer, men det var något annat med den här könslan. Något som jag har svårt att sätta fingret på.
Jag vill inte ligga kvar i sängen för att jag är trött eller för att det är så skönt att ligga och dra sig.
Jag vill inte gå upp för det fins ingenting i världen utanför mitt sovrum som inspirerar mig till att gå upp.
Känner mig ledsen och omotiverad, både till jobb och fritid. Vill egentligen fly landet och inte bara för en semester.
Behöver komma bort och göra någonting nytt.
Känslan av att ingenting utanför sovrummet får mig att vilja gå upp ur sängen är ledsam.
Jag hoppas att den går över. Jag hoppas att jag hittar någonting att göra som verkligen får mig att tycka att livet är kul och spännande. Tills dess - all work work.
Mår ändå bättre idag än igår, men det är en gnagande, brännande känsla av rastlöshet som inte vill släppa taget.
Vill ha det som i filmer, eller bara leva livet utomlands.
Ligga i en park i New York och dricka sojalatte, eller njuta av naturen i Nya Zeeland, lära mig surfa i Australien.
Vart som helst, men inte här.
Så är känslan.
Trött på Sverige och det kryper i benen på mig.
Vill röra på mig nu. Behöver komma bort från detta land.
Det är regnigt och kallt och kan inte ge mig det jag behöver.
Tack och lov fick jag en helt okej lön så att jag kan spara pengar så att jag kanske någon dag kan ta mig någonstans.

Men nu: frukost.