bully

Ibland undrar jag om jag är tillräckligt tacksam för allt som händer omkring och inuti mig.
Uppmärksammar jag det för sällan? Räcker min lycka till?
Åt motsatt håll behöver jag aldrig ställa mig samma fråga.
Mitt engagemang är stort och jag behöver aldrig ifrågasätta min vilja att göra världen bättre.
Att göra världen till en plats för frid för både människor och djur.
Viljan att påverka miljön till det bättre.
De symboliska tårarna jag fäller vid nyheter där jag blir uppdaterad om allt hemskt som sker omkring i världen.
Människor som svälter. Barn som säljs. Personer och folkslag som mördas.
Nej. Mitt engagemang går inte att ta fel på och jag vet att jag kan påverka, om än i liten skala.

Men tvärtom?
Behöver jag vara gladare?
Borde jag skratta mer?
Är det fel av mig att sätta mobilen på ljudlös när jag borde vara tacksam vid varje sms och telefonsamtal jag får?
Behandlar jag min katt illa när jag vänder huvudet bort från henne 02:30 då hon väcker mig för att gosa?
Luktar jag för sällan på färsk frukt?
Kittlar jag mina fötter för sällan med grönt gräs?
Ska jag titta upp mot solen och bli bländad oftare?

Det kanske låter som triviala frågor som endast en person i ett i-land kan ställa sig,
men frågorna finns och jag undrar ofta om jag uppskattar det tillräckligt mycket.
Jag antar att frågorna ursprungligen dyker upp i huvudet av den välbekanta rädslan att det ständigt kan tas ifrån mig. Mitt liv. Allt jag har byggt upp. Alla vackra ting jag ser omkring mig.
Jag skräms av tanken att jag ständigt missar värdefulla stunder då jag är upptagen med att önska mig en annan verklighet, ett bättre väder, ett städat hem eller en rensad kattlåda.
Jag vill inte se tillbaka på dagen eller åren som varit och önska att jag hade uppskattat tiden mer.
Jag har redan förlorade år på nacken och för mig har det blivit viktigt att se allt det fina i livet,
och när jag inte hittar något magiskt i allt så känns det som att allt bara faller.

Jag önskar att jag kunde fånga upp meningsfulla stunder i en burk och plocka fram det minnet när jag behöver.
Spara doften av sommarregn, eller den trygga lukten av öppna eldar på vintern.
Känslan av nya sängkläder och de lätta stegen vid barfotadans.
Jag hoppas att när jag lägger mig i sängen om kvällarna,
att jag kan se tillbaka på dagen som varit och känna mig glad över allt som händer och allt jag får uppleva.

Att min sista tanke innan jag somnar är:
Nailed it!