bully

Jag stör mig som fan på "Jag-kan-hjälpa/rädda-dig-bloggar" & "Ställ-en-fråga-bloggar".
Det är ofrånkomligt. Jag kan inte hjälpa det.
Det finns säkert någon ledsen fjortonåring som söker tröst och närhet hos en person vars blogg enbart handlar om den psykiska kampen och får det att funka, men nja.
Jag ställer mig skeptisk och väljer att istället störa mig i allmänhet på avstånd.
Tycker att det kan vara lite ful-fint att personer som clearly inte kommit någonstans alls i sitt tillfrisknande ska kunna rädda andra bara för att de har en blogg listad på blogglovin' som många följer.
Jag tror definitivt att man med erfarenhet och kunskap kan komma långt och på så vis antagligen komma med rätt kloka råd, men det är inte de människorna jag stör mig på.

Snusfri i ett par dagar.
Jag antar att suget gasar på mitt illamående över dessa bloggar jag skriver om.
Eller så är jag bara en ordinary pms-fitta som hakar upp mig på småsaker.
Risken finns, men faktumet kvarstår att det är jävligt lame med frågestunder.
[Jag har i övrigt ändrat mig sedan jag började skriva. Jag ogillar inte bara frågestunder med ämne: psykisk ohälsa. Jag gillar fan inga frågestunder, om det inte är vettiga sånna.]

Äh. Om några dagar är jag filosofisk och kvittrande glad igen.
Ska klappa katterna och falla in i tryggheten.
Natten vaknar. Jag blundar.
Allt fungerar.