.
[idag har jag gjort]
Klockan är bara tre och dagen har redan varit intensiv till max.
Vaknade tidigt i morse av starka smärtor i magen på höger sida, misstänksamt nära blindtarmen.
Det gjorde så ont att jag inte kunde andas ordentligt. Efter en stund gick smärtan över men då gjorde jag misstagt att dricka lite vatten och allting började om. Efter ungefär 20 minuter avtog smärtirna igen, men de försvann inte helt. Jag hann bli väldigt orolig inför vad det var som gjorde så jävla ont.
Trodde att jag hade kraschat min lever i sömnen eller något.
Jag mådde rätt okej i 2h men när jag började att gå mot dbtn så kom smärtan tillbaka, nästan lika starkt som i morse. Jag ringde 1177 för att få råd och de bad mig att söka akut eftersom att området är väldigt oroväckande och eftersom att jag har så ont. Men väl på dbtn så avtog det onda igen och jag beslöt mig för att gå hem.
Nyss hemkommen och jag har sagt att om smärtorna kommer tillbaka så åker jag in.
Det kan omöjligt vara nyttigt. Synd, för jag var verkligen inställd på att träna idag.
Det låter kanske som en skev prioritering, men jag fungerar inte särskilt bra när planer hastigt byts.
Då hakar jag ofta upp mig på detaljer, som nu.
För att göra saken ännu värre skrämde min lilla katt upp mig ordentligt tidigare idag.
Hon låg på min mage och hade det gott när hon plötsligt började att skaka.
Jag trodde först att hon låg och sov och drömde intensivt men när jag tittade på henne såg jag att hon var vaken.
Hennes blick sökte sig omkring, men var väldigt ofokuserad.
Hon skakade och hade ryckningar i kroppen i några sekunder och sen var allt över.
Det var inte mer än 5-10 sekunder men jag blev riktigt orolig.
Hon kom snabbt tillbaka och på henne verkade det som om att ingenting hade hänt men jag blev livrädd och slängde mig på telefonen för att höra med min vän Johan som har en katt med epilepsi.
Efter att han lugnat ner mig lite ringde jag till Strömsholm och där sa dem att det inte var något ovanligt och ingenting jag behövde oroa mig för. Katter kan ha små anfall ibland av en mängd olika orsaker och det var absolut ingen fara. Men skulle det hända upprepade gånger skulle jag åka in med henne.
Stackarn skrämde mig ur vettet.
Men nu mår hon bra igen. Hon gosar och busar som om att det aldrig hade varit något fel.
Jag antar att jag blev mer rädd än vad hon blev.
Det har varit mycket idag, och klockan är inte mycket.
Nu håller jag tummarna att min smärta inte kommer tillbaka och att lillfisen inte får flera anfall.
Vilken dag.
Klockan är bara tre och dagen har redan varit intensiv till max.
Vaknade tidigt i morse av starka smärtor i magen på höger sida, misstänksamt nära blindtarmen.
Det gjorde så ont att jag inte kunde andas ordentligt. Efter en stund gick smärtan över men då gjorde jag misstagt att dricka lite vatten och allting började om. Efter ungefär 20 minuter avtog smärtirna igen, men de försvann inte helt. Jag hann bli väldigt orolig inför vad det var som gjorde så jävla ont.
Trodde att jag hade kraschat min lever i sömnen eller något.
Jag mådde rätt okej i 2h men när jag började att gå mot dbtn så kom smärtan tillbaka, nästan lika starkt som i morse. Jag ringde 1177 för att få råd och de bad mig att söka akut eftersom att området är väldigt oroväckande och eftersom att jag har så ont. Men väl på dbtn så avtog det onda igen och jag beslöt mig för att gå hem.
Nyss hemkommen och jag har sagt att om smärtorna kommer tillbaka så åker jag in.
Det kan omöjligt vara nyttigt. Synd, för jag var verkligen inställd på att träna idag.
Det låter kanske som en skev prioritering, men jag fungerar inte särskilt bra när planer hastigt byts.
Då hakar jag ofta upp mig på detaljer, som nu.
För att göra saken ännu värre skrämde min lilla katt upp mig ordentligt tidigare idag.
Hon låg på min mage och hade det gott när hon plötsligt började att skaka.
Jag trodde först att hon låg och sov och drömde intensivt men när jag tittade på henne såg jag att hon var vaken.
Hennes blick sökte sig omkring, men var väldigt ofokuserad.
Hon skakade och hade ryckningar i kroppen i några sekunder och sen var allt över.
Det var inte mer än 5-10 sekunder men jag blev riktigt orolig.
Hon kom snabbt tillbaka och på henne verkade det som om att ingenting hade hänt men jag blev livrädd och slängde mig på telefonen för att höra med min vän Johan som har en katt med epilepsi.
Efter att han lugnat ner mig lite ringde jag till Strömsholm och där sa dem att det inte var något ovanligt och ingenting jag behövde oroa mig för. Katter kan ha små anfall ibland av en mängd olika orsaker och det var absolut ingen fara. Men skulle det hända upprepade gånger skulle jag åka in med henne.
Stackarn skrämde mig ur vettet.
Men nu mår hon bra igen. Hon gosar och busar som om att det aldrig hade varit något fel.
Jag antar att jag blev mer rädd än vad hon blev.
Det har varit mycket idag, och klockan är inte mycket.
Nu håller jag tummarna att min smärta inte kommer tillbaka och att lillfisen inte får flera anfall.
Vilken dag.
Kommentarer
Trackback
