bully

Såg nyss en fantastiskt bra film.
"Boy A". Utan något större motstånd hamnar den lätt på top 20, och det är ett bra betyg eftersom att jag är rätt kräsen gällande filmer.
Jag satte på filmen utan att ha läst ett ord om den. Jag visste inte ens vilken genre den tillhörde,
men det visade sig vara "good shit-genren".
Kan inte förklara den närmare utan att försäga mig.
Den väckte det där ångestmonstret i mig som älskar att vakna till bra filmer och det kändes som att jag föddes och dog på samma gång. Ingenting får mig att explodera lika starkt och ärligt som bra filmer.
Det låter kanske som att mitt liv är ganska fattigt, men till saken hör att jag är otroligt lättpåverkad och känslig och dras med i historien på samma sätt som jag dras med i böcker jag läser.
Jag gråter och skrattar. Ilsknar till och bryter ihop.
Att känna så stark ifrån någonting yttre är så intensivt och härligt för mig.
Jag är annars så full av mig själv och behöver alltid reda ut trådarna jag sätter,
men en film är något jag inte behöver bearbeta eller ta itu med.
Den är vad den är och den fångar mig och färgar av sig dess känslor och de smittar över på mig.
Jag älskar att bli påverkad av något annat än verkligheten.
Den har jag så gott om ändå.

Men jag har vunnit så mycket mer än en bra film.
Någon som känner mig så väl utan att känna mig alls är någon jag behöver lära känna.