bully

Medan staden omkring mig vaknade till liv
samlade jag intryck och fångade upp lugnet på busshållplatsen där jag stod.
Mörkret som låg som en tjock hinna över vägarna och atmosfären dånade av tidig morgon och om löftet
att allting får en ny chans att börja om varje gång vi tar oss någonstans - även om vår destination alltid är densamma. Trots att klockan bara var strax över sju på morgonen och jag står trött och väntar på 1:an mot Lundby så var luften ändå behaglig. Den var inte stickigt kall som vinterluft annars kan vara,
men inte heller kvav eller varm. Ett mellanting när det är som bäst.
Där jag stod, utan vantar och mössa kände jag mig så skyddad.
Så lugn och opåverkbar.
Som om att allt negativt bara rinner av mig,
och jag står fortfarande kvar och ler för mig själv.

Jag satte in lurarna i öronen och första låten som gick ppå heter Ge & Få.
Det tycker jag är ett fint uttryck.
"Det handlar inte om att ge & ta. Det handlar om att ge & få".
Vackra ting fastnar. Det negativa blåser bort i vinden.

Hemma välkomnas jag av glädje och saknad,
och det var skönt att kunna dra ner på tempot och ha mina vanliga nattrutiner - fast på morgonen istället.
Rutiner som innebär att jag låter kroppen känna av att det nalkas sömn och får slappna av utan tidspress för att sedan vänja sig vid tanken på stresslöshet och spända muskler.
Jag varvar ner i egen takt och det är något visst med att se en morgon gry när man är utan stress.
Då är den så vacker och livfull.
Dofterna är starka, och ljuset låter sig väckas långsamt och det är fint med alla färger och toner just den tiden på dygnet. Det är fint med variationen jag ser.
Hur mörkret motas bort av ljuset och alla ljud och dofter vaknar och sprider sig genom staden och väcker alla levande varelser - och lovar att dagen är ny och den är full av möjligheter.
Varje gryning har med sig ett löfte.

Jag lägger aldrig märke till det annars,
men när alla trötta individer tar sig till sina jobb är jag på väg hem från mitt
- och tröttheten slår mig inte förrän jag är hemma.
Jag hade aldrig lagt märke till allt det fina och okomplicerade i en gryningstimme
om jag själv vaknade till den.

Så medan staden vaknar till liv,
tassar jag omkring i lägenheten och släcker lampor,
och låter sedan hud möta lakan.
Trivsel.



----