bully

Jag försöker att hålla mig lugn och se nyktert på situationen,
men det är väldigt svårt.
Jag får sätta in allt jag har på att inte skena iväg i min ilska och döma någon på förhand.
Det tar emot något fruktansvärt men jag försöker att validera bäst jag kan,
trots den lilla info jag har blivit tilldelad.
Jag fylls av ilska, besvikelse, ledsamhet och skam och för några sekunder glömmer jag att detta inte är något personligt mot mig, men sen funderar jag vidare på om det kanske är precis det som det är?
Att bara gasa på tar mig inte någonstans och jag försöker verkligen att bromsa mig själv,
men idag är det en omänskligt svår uppgift.

Jag ser mig runt omkring i lägenheten och ser högar med disk och papper som ligger överallt,
och visst ser jag en chans till distraktion men jag bara suckar och lägger mig i soffan igen.

Igår känns som en dröm.
Jag är osäker på vad som var på riktigt och vad som var i mitt huvud.
Tiden försvann och jag tappade helt greppet om mig själv.
För första gången på länge,
så kom jag tillbaka till gamla dåliga vanor och tankemönster och de sitter fortfarande kvar till viss del.
Jag försöker att bearbeta dem och jobba aktivt för att få bort dem men det tar mycket kraft och energi att inte explodera.

äsch.


[rara underbara. oroa dig inte. fredagen är fin och jag är aldrig arg på dig.
du är ett positivt sken i mitt liv - så länge jag vet att du lever.]