bully

Jag har en rätt bra dag idag. Jag är nöjd med beslutet att unna mig själv sovmorgon och stanna kvar en timme extra i skolan. Det blev faktiskt 1½h extra så jag känner mig supernöjd och ansvarig och allt sånt.
Det går bra i skolan. Matten flyter på och jag får jättemycket hjälp.
Jag ser det här som en jättemöjlighet och jag är så tacksam för att få så mycket hjälp som jag får.
Det känns som att jag har en chans att faktiskt klara matten nu.
Idag har jag räknat massa matte och jag har varit på DBT efteråt.

När jag satt i stolen hos min terapeut och hon frågade vad för känslor som rörde sig på min inre scen så kände jag mig bara så glad och nöjd med mig själv. Som om att jag slutat att strida mot mig själv och istället börjar att acceptera mig själv och mina brister.
Jag har svårt för saker. Jag blir arg när jag måste cykla i regnet.
Men idag satte jag bara lurarna i öronen och dansade iväg på min röda fara i regnet till dbtn.
Det är klart att det kommer att svaja fram och tillbaka. Jag kommer definitivt inte vara nöjd och acceptera saker resten av mitt liv. Vissa dagar lyser jag och det känns som att jag aldrig haft några problem någonsin i livet,
och ibland känner jag mig så tung av tankar att jag faller ihop och kan inte röra mig.
Äh. Det blir snurrigt och det här inlägget är absolut inte menat som något slags lyckligt avslut där jag mår bra och allting slutar lyckligt. Ibland är livet kasst och jag vill bara avsluta det.
Ibland känner jag mig tillfreds med mig själv och som att saker rör på sig i rätt riktning.

Ikväll ska jag och älsk iväg till några människor på middag som vi träffades hos Ranvi på hennes och henriks kärleksfest. Hoppas att det blir trevligt. De verkar vara trevliga människor så det ska nog gå bra.
Missar träningen. Inte lika bra. Får träna arslet av mig imorgon istället.

Saknar att röra mig omkring med mina viktiga vänner.
Ta promenader. Skratta. Leva.
Imorgon ska jag träffa den viktigaste gruppen i mitt liv.
Jag har saknat den. Dem.