bully

Känner mig nästan lite taskig men jag och jojjo åkte till katthemmet för att hämta mer ppiller åt satin och som sig bör så gosade vi lite med några av de 30 katter som var där, och efter att ha varit där så tycker jag att mina katter är ännu mer fantastiska än vad de var innan. Katterna på katthemmet var överviktiga, skygga och sura katter. Det var endast ett fåtal som hade lust att bli klappade. Jag njuter av att ha Satin i knät och Katitzie buffandes i ansiktet.
Jag tycker att jag har de bästa katterna i hela världen.
Tycker fortfarande att det är jobbigt att Sizzla inte är här. Hon och Katitzie verkligen älskade varandra och Katitzie liksom adopterade henne. Hon hade en perfekta teckningen och var så söt och underbar som en katt kan vara.
Jag kommer nog att sakna henne och ångra mig tills jag dör..

Men nu har jag Satin den lilla fisen i knät och hon bara älskar att gosa. Hon och Katitzie är inte lika tighta som sizzla och katitzie, men de har det fortfarande väldigt bra tillsammans. De leker, sover och busar tillsammans.
De är en egen lite flock de två. Som systrar.
Jag är så glad att katitzie har hittat en kompis som hon trivs med, för det gör hon verkligen.
Jojjo säger att de enda gångerna hon jamar numera är när jag inte är hemma.
Då brukar hon sitta vid dörren och jama och är hon inte vid dörren så springer hon dit så fort hon hör hissen.
Jag har en trogen liten vän!
Satin är så liten och lekfull. Katitzie behöver henne och de leker så bra.

Jag tycker att jag har världens finaste katter.
Katterna på katthemmet är också jättebra men det är just det här med att höra mina katter spinna,
och mina katter busa. Min första egna katt. Jag hade en liten sköldpaddsfärgad (favoriten) katt när jag var liten men den sprang bort. Jag kan än idag minnas hur jag grät inne på dagis och att jag målade en teckning på hur hon såg ut. Hon var som sagt en sköldpadda och jag skulle rita hennes räder och trots att hon bara hade vita, beiga/bruna och svarta ränder så hade bilden, röda, gröna och blå. Jag saknar henne fortfarande.
Tussie, hette hon. Supersnäll.
Det är något specielt med att ha en egen katt. Mitt ex hade katter och visst var det även mina katter när vi var tillsammans men sen när det sprack så var det åter hans katter, som sig bör.  Det här är mina katter och ingen kan ta dem ifrån mig. Katter som vet att jag är deras ägare och som ger så mycket kärlek och får så mycket kärlek tillbaka. Så obeskrivligt glad för dessa små tassar.


Katthemmet behöver hjälp, speciellt under sommaren så om du som läser har möjlighet så ställ upp som jourhem. Det är en gåva att ha så fina djur hemma och en generös handling kan rädda livet på många.