bully

Känner mig ensam idag. Helt utan ett socialt nätverk och ingenting att fylla dagarna med.
Även fast min logiska sida vet att det inte stämmer så känns det ändå som att jag blir kvävd av ensamheten.
Sista dagarna i skolan. Jag behöver verkligen börja med mina arbeten, men jag har ingen energi kvar.
Den är helt slut och jag går på tomgång. Det är helt obegripligt hur jag ska orka med det som är kvar.
Jag kan inte börja skita i allting nu. Jag har kommit så långt. Men jag orkar inte. Jag orkar verkligen inte.
Jag vill räknas. Jag vill ha vänner som ringer om de ska grilla, eller om det bara handlar om en filmkväll eller parkhäng. Jag ska inte överdriva, för det är flera som hör av sig, men jag känner ändå inte att jag är given vid vissa tillställniningar. Jag önskar att jag räknades, men samtidigt har jag inte varit så bra själv på att höra av mig.
Det har varit mycket med skola och träning och det bara fortsätter. Känns inte som att det finns något slut på det.
Jag vill bara sova, länge. Inte gå i skolan och träna. Jag vill umgås med mina vänner och återskapa kontakten med dem jag tappat. Jag har prioriterat bort stora delar av min fritid och det har även gjort att min telefon numera är väldigt tyst, och det är jobbigt. Men det har inte funnits någon tid. Jättekul för andra som lyckas gå i skolan eller jobba 100%, träna på kvällarna och ändå hinner träffa vänner och sova så mycket som man behöver. Det fixar inte jag. Jag är helt slut om dagarna och då träffar jag aldrig vänner. Det suger.
Så idag känner jag mig extra ensam. Ingen som hör av sig eller har tid att umgås och att gå på stan ensam idag kändes lite som att äta mat ensam i skolan. Inte kul någonstans.
Jag åkte snabbt hem. Vill inte visa mig för allmänheten. Vill bara gömma mig innanför mina trygga väggar.

Vill inte träna ikväll men jag behöver komma bort och träffa lite folk. Mitt favoritfrö och bästa sensei ska med.
Har jag tur så följer även Jojjo med. Då blir vi en liten samling människor i alla fall.
Jag hoppas att det blir grillning till helgen om vädret vill. Jag behöver få komma ut och träffa mina vänner.
Det känns som att det var evigheter sen. Men om det vill sig illa så kommer jag att vara fast med ett skolarbete eftersom att jag bara skjutit allting framför mig. Bristen på energi fortsätter..
Jag vill inte försumma mina vänner. Jag vill att min telefon ska ringa och jag vill visa mina vänner hur mycket jag tycker om dem. Jag vill inte alltid vara för trött för att umgås.

Den är dagen är helkass. Känner mig ensam, ledsen och utanför. Allting känns jobbigt.
Jag undviker skolan och jag har tappat jättemycket kondition sen jag började att fokusera på vikter än löpning.
Fuck. Hur fan hinner alla människor med allting?