bully

Någonting hände. Jag har ingen aning om vad.
Plötsligt sitter jag med min cykelnyckel i handen (?), och med min mobiltelefon i den andra.
Ska jag ringa och säga förlåt? Förlåt för vad? Jag hann aldrig ikapp konversationen innan dörren smällde igen,
sekunder efter att jag själv stigit in i lägenheten. Jag minns fragment, som "kan du inte diska själv" & "du får fan inte vara hemma längre." Jag hann aldrig förstå vad det handade om. Eftersom att vi lider av exakt samma problematik är jag osäker på om [vad det nu än var] gick snett för att bilen fuckar upp sig konstant och det i sig får honom att bli stressad och må dåligt, eller för att jag möttes av nyheten att jag inte alls ska träna idag för att jag måste ägna mig åt en av världens tråkigaste sysslor - tvätt.
Hursomhelst så sitter jag här. Själv. Jag behöver åka till träningen om en halvtimme
[eftersom att jag blev tillsagd att åka dit så att jag kanske blir snällare. Som med pepparkakor, fast med hantlar.]
Jag som tänkt att vi kunde äta tillsammans och tillsammans åka till träningen och kanske fånga upp lite tid att umgås på. Vi går bara om varandra. Båda två tränar så mycket vi kan, tyvärr nästan aldrig samma tid, och när jag är hemma så är han på jobbet, och när han är hemma så är jag på DBT, i skolan eller på någon annan viktig aktivitet.
Jag hoppas att vi kan få lite tid tillsammans snart, för uppenbarligen så behöver vi det.
Tid för bara oss två att umgås på och ha det så bra som bara vi kan ha det.
Två galningar i en.

Det är ingenting otalt mellan oss och vi sa ingenting elakt till varandra.
Jag antar att det bara gick lite för fort. Jag ringde nyss och frågade vad som hände och varken han eller jag kunde svara. Det är lite intressant det där ibland när båda personer går i hundra blås och tillsammans blir det dubbelt så mycket och då har man ingen chans att hänga med. Men jag kan tycka att det ibland är lite spännande också.
Eftersom att jag var sån duktig housewife för ett tag sen och skurade golven och hade mig så lovade han att fixa tvätten så att jag kan få träna. Jag lovade att jag skulle göra något tråkigt för hans skull nästa gång.
Puss, puss - jag älskar dig. *klick*


Livet är bra märkligt ibland.
Vi är bra märkliga ibland.
Men vår kärlek är magisk.
Fortfarande.