bully

Jag är så glad! Glad och chockad.
Gick till skolan för att ha betygsamtal i socialpsykiatri och socialt behandlingsarbete.
Var hyffsat övertygad om att jag hade fått mvg i socialpsykiatri men eftersom att jag varit skoltrött, deprimerad och allmänt oengagerad i socialt behandlingsarbete så vore jag glad om jag fick ett vg (jag skrev trots allt ett skitbra arbete). Som väntat fick jag MVG i socialprykiatri och jag blev riktigt glad. Sen hade vi en avslutande lektion i socialt behandlingsarbete och sen hade vi betygsamtal. Jag satte mig ner med min lärare som tittade på mig allvarligt och sa jaha, så sitter vi här. Hon plockade fram mitt prov som jag skrev och jag skämdes. Men hon bad mig höja huvudet för det var ett bra arbete och om jag bara tror på mig själv så kommer jag att inse min kapacitet och den är grymt stor. Jag kan så mycket mer än vad jag visar och jag kommer, om jag vill, bli någonting stort.
Om jag tillåter mig själv att bli någonting stort.
Inlämningsarbetet var ingenting att prata om sa hon. Det var så tydligt att jag visste vad jag sysslade med och hon hade inte räknat med att lära sig så mycket saker själv.
Hon gav mig MVG och jag blev jätteglad.
Jag sa att det var oväntat och att jag blev jätteglad. Hon fortsatte: och jag ska göra det lite värre..
"Varje år delas det ut stipendier till elever här. Det det delas ut av olika anledningar. Man kan vara en bra elev, en bra kompis osv, och jag och Sten-ove (andra läraren) har anmält dig".
Jag började toktjuta.

De sa att de var tagna av min envishet och mina erfarenheter och allt jag kan.
Hur jag lyckas kämpa på så bra som jag gör och samtidigt ha världens bagage med mig.
Jag blev så glad. Jag hade ingen aning om att man kunde få stipendium och jag hade aldrig någonsin kunnat tänka mig att jag av alla skulle få dem. Jag brukar vara glad om jag lyckas hålla huvudet ovanför vattenytan och nu får jag beröm för att jag lyckats.

Ringde mamma. Ögonen tårades på nytt.
Det handlar inte för en sekund om pengar för min del,
utan om gesten de för med sig. Jag är så glad att de valde mig av alla.
Så otroligt glad. Jag hade aldrig någonsin kunnat vänta mig det här.

Så jag gick alltså en utbildning och fick VG som lägsta betyg.
Med mig har jag majoriteten MVG och dessutom en anmälan om stipendie.
Jag skolkade nästan hela trean på gymnasiet. Hade flest G och ett antal IG också.
Det känns stort att ha vänt och kommit tillbaka och gjort så bra ifrån mig. Riktigt stort.
Att ha gått i flera år i skolan och kämpat och samtidigt tampats med mina diagnoser, depression och helveten.
Att ha slagits med demoner och vunnit kampen.

Jag har vunnit.