bully

Känner för att gömma mig.
Blunda och ha en fin söndag tillsammans med min man.
Titta lite på weeds och somna i hans famn.
Glömma alla kilon och allt arbete jag har framför mig.
Bara gulla med mina [våra] katter och fokusera på allt det vackra i mitt liv.
Mina underbara vänner, kaptenen som kommer på onsdag och jobbet jag har i sommar.
Inte låta allt överskuggas av allt jobbigt.
Det kommer att ta enormt mycket kraft att försöka att tänka bort allt det onda och fokusera på allt positivt.
Det är inte omöjligt, men nära inpå.
Det är inte lika lätt att distrahera mig som för ett par år sen.
När det gick att tala mig både till och från ångest.
Det är både bra och dåligt att inte vara där längre.
Nu hänger allt på mig och jag har kontroll över mig själv och mina handlingar,
såsom mina känslor och tankar.
Samtidigt känner jag mig fast ofta och det är svårare att komma från en jobbig känsla än tidigare.
Förut räckte det med att Jojjo började att prata om någonting fint och bra för att jag skulle börja skratta.
Nu räcker inte de finaste orden i världen.
Känslan försvinner när den är klar med mig.
När jag är klar med den. Men jag har en plan för morgondagen och ett löfte till mig själv.
Det är en bit på vägen och förhoppningsvis släpper spändheten och den där kratern av samlade tankar som inte leder någonvart. I don't need you.
Jag vill ha en tyst, lugn och stillsam söndag.
Imorgon börjar allting igen.
Men ikväll söker jag ro.