bully

Det känns som att jag har en kniv vid min strupe.
En stor, vass kniv som ligger och trycker mot halsen och jag vågar knappt röra mig.
Jag har suttit idag och försökt att få någon övergripande koll på vad jag har till provet imorgon,
men jag snurrar in på villovägar och jag hittar ingen röd tråd hur mycket jag än letar.
Hittade nu, 22:23, en karta som visar hur det går till inom kriminalvården. Fet chans att jag kommer att komma ihåg det till imorgon, tillsammans med allt annat jag ska kunna. Av alla miljontals lagar jag förväntas kunna så har jag endast googlat på en, och den stod på sån obegriplig svenska att jag bara kände mig dum.
Det borde finnas lagar for dummies eller något åt det hållet. Att läsa lagar såsom de är skrivna är rena självmordsuppdraget.

Har fått en gnolande huvudvärk. Jag försöker att tänka bort den vilket är ungefär det enda medel jag har att tillgå men det går inte alls. Stressen över morgondagen är för stor och jag är nära på att bara ge upp allting nu, gå och lägga mig och skriva ett sketet prov imorgon. Men det var som jag sa till min terapeut idag. Skulle jag få ett G i den här kursen så känns det som att ramla på mållinjen. Allt slit jag gjort under två års tid och sen nu, sista kursen riskerar jag att få ett G när jag som minst har fått VG hela linjen igenom. Det skulle kännas förjävligt.
Och jag vet. Jag borde plugga istället för att sitta här men behöver skingra tankarna lite.
Skulle jag ha förmågan att bryta ihop hade jag gjort det för längesen, men det enda som kommer ur mig är suckar. Djupa suckar och fallande energi. Jag vill inte ge upp nu. Inte nu när jag kommit såhär långt!
Jag har kämpat som ett djur i TVÅ ÅR! Det känns så överjävligt att batteriet tagit slut sista veckan i skolan.
Så jävla typiskt.

Jag har definitivt ingen ork att sitta uppe hela natten och plugga, för att sedan gå upp halv sju och göra provet halv nio. Nej tack. Jag har dessutom DBT halv två och det är sådär halvpopulärt att sitta och sova där.
Får jag ett G i den här kursen kommer jag att älta det i all evighet. Jag riktigt känner att det här är en sån sak som jag inte kommer att kunna släppa.

I längden spelar det här betyget ingen roll för jag har ett jobb och jag kommer in på universitetet men det är just det där att jag inte vill se det där ensamma och ekande G:et i mitt betygsdokument.
Det kommer att stå där och håna mig. Som om att allt jag kämpat för raserats. Mina demoner kommer att skratta och jag kommer att ge dem rätt. Jag har varit dum och naiv som trott att jag skulle kunna fixa skolan med galans.
Jag har varit dum som trott att jag kan fixa skolan lika bra som alla andra. Det där stora, tomma G:et kommer att skrika att jag är dålig och i längden mindre värd kunskap än andra. Bokstaven kommer att väga tungt och den kommer att tynga ner mig och kanske till och med få mig att tro att jag inte är en bra undersköterska/skötare som inte ens lyckas få bra betyg.

Det går så fort när alla tankar drar iväg.
Jag behöver sätta mig ner med lagarna igen.