bully

Hemkommen från träningen. Det känns helt fantastiskt. Skulle kunna ägna flera timmar åt att bara lyfta vikter.
Med ens förstå jag min ensamhet och varför jag gjort det val jag ändå gjort. Jag väljer att träna för det får mig att må bra. Nu måste jag bara hitta ett sätt att kunna träna OCH träffa vänner. Jag vill inte att det ena måste utesluta det andra. Min ledsamhet krympte när jag kom till regementet och där var sensei, frö, älsk och hannes. Det känns ändå bra att ha människor omkring sig. Det är alltid kul att vara ett gäng och träna, även fast jag verkligen älskar att träna själv med sensei. Jag har väl lite mycket daddy-issues antar jag :P
Nej, men det bir mycket tightare stämning och han får mig att puscha mig själv mycket längre än vad jag tror är möjligt. Jag blir lite mer seriös när det bara är han och jag. Annars larvar jag mig mest. Men ibland måste man göra det också.

Försöker att dra ihop mina nära och kära till ett grillparty i helgen. Hoppas att det blir fint väder och hoppas att jag inte fastnar med mitt skolarbete. Jag behöver få träffa mina vänner nu. Jag är rädd att de ska glömma bort mig annars. Jag hatar att känna mig bortglömd och ensam. Hah, lite borderlinevarning på det där..

Jag mår bra. Men jag känner mig ensam. Jag umgås nästan aldrig med människor.
Det är nästan bara min fina vän amanda som jag träffar. Det är värt rätt mycket och det är skönt att bara kunna slappa och snacka lite skit och kolla på någon film. Jag hoppas att vi alla kan ses snart, som på valborg.
Då mådde jag så bra och var extremt lycklig av att alla mina vänner var på samma plats.
Jag ska fanimej lyckas igen!

Ibland är allting svårt. Jag försöker att tackla det och släppa tankarna som kommer.
Men ibland är det helt enkelt svårt.