bully

Jag pratade med min granne idag. Jag passade på att berätta att jag tycker om honom och att jag saknar honom. Jag ber honom alltid att vara försiktig med sig själv och att ta hand om sig. Han skrattar alltid åt min oro och lugnar mig med sin trygga röst. Ibland ringer jag honom bara för att försäkra mig att han fortfarande lever.
Det skulle kännas märkligt att ge honom långa kramar så jag hoppas ständigt att kramen han fick inte var den sista.
Jag vet att jag överreagerar och att jag är överbeskyddande men det är som om att all min oro har riktat in sig på honom trots att jag vet att han lever ett förhållandevis lugnt liv till skillnad från innan.
Det var en människa som bara kom in i mitt liv och jag vill gärna ha kvar honom där.
Ibland får jag för mig att någonting hemskt har hänt och svarar han inte så blir jag förtvivlad, trots att jag vet att jag inte kan förändra någonting. Jag har varit såhär så länge jag kan minnas. Att jag har stött på människor jag ansett varit i behov av mitt skydd och min oro och jag har alltid hållit av dessa människor och brytt mig mer än vad andra skulle gjort. Han är en vuxen man och han är kapabel till att ta hand om sig själv, men min oro blir så rotlös om jag inte får oroa mig för honom.
Vi ses inte så ofta, och vi är inte heller goda vänner, men han är en kär vän och jag bryr mig så mycket.
Jojjo säger att jag bryr mig för mycket ibland, för han kommer alltid att göra sina val trots att jag oroar mig,
men jag är bara rädd att han ska försvinna och att jag inget skulle få veta.
Jag känner ju ingen i hans omgivning. Jag antar att dödsfallet med min granne som bodde länst ner har skakat om mig lite. Jag hade ingen aning. Jag kände ju ingen omkring och jag fick ingenting veta och jag läser inte heller tidningen. Livet blev med ens så påtagligt skört.

Jag berättade för min granne att jag fått sommarvik på BCV. Han blev glad och gratulerade mig. Sen skämtade han lite om hur livet ter sig ibland.
Jag jobbar på bcv, han är ökänd och ingen hade nog räknat med att vi skulle vara vänner.
Han vet att jag bryr mig. Jag försöker att hålla mig tillbaka för jag vill inte verka tjatig men jag vet ingen som utmanar livet på samma sätt som min granne.

Men han är en fin kille. Bakom allting så är han så fin och genomsnäll.
Men fan. Han gör mig gråhårig ibland.