bully

Jag är fylld av lycka idag. Jag känner hur den susar upp och ner i kroppen på mig och om jag anstränger mig så kan jag också se och ta på den. Den är så verklig.
Jag kände det på mig idag bär jag vaknade - det här kommer bli en bra dag. Utan någon märkbar anledning hoppade jag lätt ur sängen utan att snooza mig sent till skolan.
I skolan gjorde jag det sista provet i kursen. Jag satt länge och väl och klurade och förvånades varför stressen och pressen inte påverkade mig.
Det hela slutade med att jag fick 30/30 på provet.
Jag dansade av glädje. Jag är klar med kursen. En termin tidigare än planerat.
Och jag fick alla rätt på provet!
För andra kanske det inte är något märkvärdigt men för mig har matten varit det största momentet för mig sedan förskolan. Jag har sedan mycket liten alltid fått höra att jag inte kan matte.
Jag har fått höra det i olika former, av olika lärare, varje dag tills vuxen ålder.
Är det då konstigt att mitt självförtroende gällande matte är obefintlig?
Denna bristande kunskap har smittat av sig på hela min självuppfattning.
Jag har alltid sett alla andra människor som smarta och högre än mig i rang och i värde.
För mig är matematik inte bara siffror och bokstäver.
Det är en definition av om du är bra eller dålig.
Min okunskap gällande matte har varit skamfull i många år.
Den har på något vis stått för allt jag inte klarar av och det är någonting jag aldrig kommer att uppnå.
Matematik är för de begåvade. Jag som inte förstår är mindre värd.
Jag som inte förstår försvinner i ett klassrum och blir till ingenting.
Matematiken är den nål som fastnat i mitt självförtroende och liksom varit beviset på att jag inte är smart.
Jag är inte smart eller värdefull. Jag är ingenting.

Det här är mer än ett betyg.
Det här är beviset på att jag kan vara lika bra som alla andra om man bara gör det på mitt sätt.
Jag är inte dum.
Jag är riktigt bra i matte, jag behövde bara den rätta miljön och rätt lärare omkring mig.
Jag blev klar en hel termin innan utsatt tid. Med full pott!
På samtliga prov har jag gjort ungefär 2 slarvfel.
Det är det enda. Jag har förstått!
Jag har förstått hur allt hänger ihop och jag har upptäckt att jag inte alls är dum och svårlärd.
Jag är riktigt smart och har lätt att förstå och se hur allt hänger ihop.
Jag var så osäker när jag började. Trevade mig fram.
Så osäker på mig själv och mina kunskaper.
Med en stabil och lugn miljö har jag vågat komma fram och komma i kontakt med hela min kapacitet - som är bra mycket större än vad jag trodde.
Nålen är till viss del borta och jag har fått en ordentlig klapp på axeln och mitt självförtroende har växt.
Det här var så otroligt viktigt för mig.
Viktigare än vad jag kan få ord till.

Hela mitt liv har jag fått höra att jag inte kan.
Det här är min revansch.
Ingen ska få berätta för mig att jag inte kan igen.