Oh captain, my captain!
Kul. Hela inlägget försvann.. får börja om från början. Kul att det inte var långt alls och sjukt djupt..
Var på den alternativa folkfesten igår för att antifira att kungen var i örebro.
Medan överklassen hängde på järntorget hade vi folkfest på våghustorget (en liten rolig parentes är att det var fler på våghustorget än på järntorget).
På scen stod bland annat Mikael Wiehe och Kapten Röd.
Mikael var som han alltid är. Sjukt politiskt och härlig att lyssna på.
Sen äntrade Kapten Röd scenen och jag kunde inte stå stilla en minut.
Jag har velat se honom sen första gången jag hörde honom 2007, men det har inte blivit av, så förstå min lycka när jag fått se honom TVÅ gånger i år.
Det finns ingen bättre man på den här planeten.
Hans texter är så klockrena och hans melodier så dansvänliga.
Ingen kan som Kaptenen. Lite som Jojjo sa - honom skulle man ha som kompis.
Förra gången jag hörde honom så spelade han en låt från nya plattan som kommer (snart hoppas jag) och den etsade sig fast i bröstkorgen på mig och jag har längtat efter att få höra den igen sen dess.
Den är riktigt mäktig. Den handlar om vänner man saknar som inte längre finns kvar.
Han dedikerade låten till Jr Eric som tragiskt dog förra året.
Den låten betyder oerhört mycket för mig.
Jag tänker så mycket på min granne när jag hör låten.
Den inger så mycket ångest, rädsla men samtidigt kärlek och saknad, och jag är livrädd för att mista min vän.
Vet att han lever och har det bra, och jag försöker att låta bli att tänka i de här banorna men jag kan inte stoppa det massiva känsloflöde som stormar kroppen när jag hör den här låten.
Hur rädd jag är för min vän, och hur mycket jag vill ha honom omkring mig.
Jag vill bara ha honom nära och krama om honom länge och aldrig låta något ont hända honom.
Låten påverkar mig en hel del bara. Alla som vi saknat och förlorat.
Alla som inte lever rent fysiskt men som finns kvar i våra hjärtan ändå.
Den här låten är till dem.
Lyssna på den.
Den är så mäktig.
Det är lite dåligt ljud, men det är värt att lyssna på den ändå.
Jag lovar.
Var på den alternativa folkfesten igår för att antifira att kungen var i örebro.
Medan överklassen hängde på järntorget hade vi folkfest på våghustorget (en liten rolig parentes är att det var fler på våghustorget än på järntorget).
På scen stod bland annat Mikael Wiehe och Kapten Röd.
Mikael var som han alltid är. Sjukt politiskt och härlig att lyssna på.
Sen äntrade Kapten Röd scenen och jag kunde inte stå stilla en minut.
Jag har velat se honom sen första gången jag hörde honom 2007, men det har inte blivit av, så förstå min lycka när jag fått se honom TVÅ gånger i år.
Det finns ingen bättre man på den här planeten.
Hans texter är så klockrena och hans melodier så dansvänliga.
Ingen kan som Kaptenen. Lite som Jojjo sa - honom skulle man ha som kompis.
Förra gången jag hörde honom så spelade han en låt från nya plattan som kommer (snart hoppas jag) och den etsade sig fast i bröstkorgen på mig och jag har längtat efter att få höra den igen sen dess.
Den är riktigt mäktig. Den handlar om vänner man saknar som inte längre finns kvar.
Han dedikerade låten till Jr Eric som tragiskt dog förra året.
Den låten betyder oerhört mycket för mig.
Jag tänker så mycket på min granne när jag hör låten.
Den inger så mycket ångest, rädsla men samtidigt kärlek och saknad, och jag är livrädd för att mista min vän.
Vet att han lever och har det bra, och jag försöker att låta bli att tänka i de här banorna men jag kan inte stoppa det massiva känsloflöde som stormar kroppen när jag hör den här låten.
Hur rädd jag är för min vän, och hur mycket jag vill ha honom omkring mig.
Jag vill bara ha honom nära och krama om honom länge och aldrig låta något ont hända honom.
Låten påverkar mig en hel del bara. Alla som vi saknat och förlorat.
Alla som inte lever rent fysiskt men som finns kvar i våra hjärtan ändå.
Den här låten är till dem.
Lyssna på den.
Den är så mäktig.
Det är lite dåligt ljud, men det är värt att lyssna på den ändå.
Jag lovar.
Kommentarer
Trackback
