bully

Jag vet inte. Jag finns inte. Har varit yr hela dagen och vaknade till huvudvärk från ytterligare en mardröm där älsk blev ihjälslagen av nazister. Jag gjorde det som förväntas av var flickvän - jag satte ett benlås kring halsen på den jäveln och ströp honom och tog straffet som en dam. Det sista som skedde innan jag vaknade var dock att jag fick en hjärntumör, varpå jag vaknade med huvudvärken.
Det här måste vara uppåt femte-sjätte mardrömmen i rad. Inte okej.
Jag tröttnade för längesen,

Dagen har varit fylld av ingenting. Min puma Kimm var förbi en stund men jag mådde för dåligt för att ha besök så jag fick åter lägga mig i soffan. Kan inte varva ner även fast jag försöker att ta det lugnt och bli frisk.
Är så spänd och kan inte slappna av och så fort jag ställer mig upp väller yrseln och huvudvärken över mig.
Tycker att det borde ha blivit bättre, men det verkar bara vara jag som känner så.
Har inte heller fått mitt röstkort så jag går omkring och nojjar över det också.
Har däremot fått en tid på psyk för provtagning på fredag och det tycker jag om.
Jag har väntat så länge på den där tiden att jag tappat allt hopp om att bli kallad någonsin.
Bra att det blir av. Kul att något går som jag vill. Det är ju lite sällsynt numera.
Har DBT imorgon och jag får släpa mig dit även om jag är döende.
De kommer att äta mig levande om jag inte går dit.
Jag missade min tid i måndags med min individualterapeut så jag får inte missa gruppen.

Det känns som att jag faller väldigt, väldigt snabbt just nu.
Utan möjlighet att kunna resa mig. Det enda jag vill är att bli frisk så att jag kan börja träna och komma tillbaka till det som brukade vara jag. Till Linn minus 8 kg. Jag trivs inte nu.
Jag trivs inte alls och jag känner mig olycklig såhär.
Därför är det viktigt för mig att komma igång igen och hitta tillbaka till mig själv.
Men det är fan omöjligt när jag är förkyld.
Det måste börja röra på sig åt rätt håll snart för jag vet inte hur länge till jag orkar.
Och så är det bara.