bully

Värdelösa skitdag från helvetet.
Drömde världens mardröm där jag råkade peta ett hål i min grannes huvud och det blödde och jag kunde inte hjälpa honom. Skrek på hjälp men det hände ingenting. Helt värdelöst.
Cyklade till skolan i ösregnet. Försökte att balansera med ett paraply och visst, jag blev bara lite blöt i ansiktet men jag höll på att ramla hela tiden och mina byxor är genomsura. Pepp pepp.
Går till receptionen och förklarar situationen och hon hänvisar mig till ett klassrum där det ska vara matte.
Jag gick dit, pratade med läraren som sa att jag fick vara med på den lektionen trots att jag är utskriven från kursen.

Där. I klassrummet. Efter varje tal som skrevs på tavlan kände jag hur jag blev mindre och mindre och till sist så kunde ingen se mig alls. Det är vad som händer med mig i ett stort klassrum där jag behöver hjälp.
Fick ångest och ville bara därifrån men satt kvar resten av lektionen, utan att ha förstått någonting.
Gick till kuratorn och bad om hjälp. Hon kunde inte mycket göra annat än att anmäla mig på nytt och komma med den underbara nyheten att det var mer eller mindre omöjligt att komma in igen, och även om jag skulle komma in så skulle jag hamna efter. Det kändes.
Jag ville bara dö. Köpa en snara och hänga mig i närmsta träd.
Det finns något som heter Solstudion där light-matte körs.
Eftersom att jag har så svårt för matte och behöver all hjälp jag kan få så vore jag aktuell för solstudion.
Men där är det fullt. Jag hade en plats men eftersom att jag inte var där på inskrivningen så förlorade jag den.
Det är väldigt få elever och två mattelärare och en speciell bok för oss som är värdelösa på matte.
När jag pratade med läraren var jag på väg att börja gråta för han var så snäll och mjuk och han la handen på min axel och sa att han såg på mina ögon att jag behövde solstudion men att det är fullt, och att det är jättekö utanför. Han skrev upp mig ändå, men han sa att jag inte skulle ha några förhoppningar om att få komma dit.

Jag som hade en plats.
Jag som hade en chans att få den hjälp jag behöver.
Borta.

Så jag har alltså ingen sysselsättning för hösten.
Inga pengar för hösten.
Ingen chans att få behöringet i matteskitb.
När jag väl kommer in på matte Blä så har tåget med extrahjälp gått.
Jag tror inte att ni förstår när jag säger att jag har svårt för matte.
Jag har inte "lite svårt". Allt sen min barndom har kretsat kring att jag inte kan matte.
Att jag inte kan tänka i mattetermer och att jag försvinner omgående i ett stort klassrum med geniala elever som fattar att X givetvis är 30 och jag fattar inte vad X & Y är över huvud taget (utöver en grym skiva av coldplay).
Jag har alltid varit ett underbarn när det gäller att skriva, men när det kommer till matte så har jag inte en chans.
Jag förstod ingenting på lektionen, och om jag börjar matte sen så har jag en hel termin på mig att inte förstå någonting.
Upplägget idag: alla hade gjort hemläxor, och alla tal de inte kunde ställdes upp på tavlan och gicks igenom.
Sen tog hon två tal till och sen slutade vi.
Det var ingenting att vi fick göra mattetal där och läraren gick runt och hjälpte.
Hur fan ska jag ha en chans att överleva i det klimatet?

Åkte hem, i regnet. Brydde mig inte.
Jag är död.