bully

Jag hade planer på att inte ha andra kläder annat än mjukisbyxor och sov t-shirt idag.
Men jag ville se glad och pigg ut inför min Amanda så nu sitter jag i en superskön klänning och leggings (må de aldrig bli omoderna). Håret är uppsatt i en knut på huvudet och jag liknar lilla my lite, fast med dreads.
Har återupplivat en gammal rouge jag hade på den gamla goda tiden och det känns kul med lite omväxling.
Jag har sovit ut ordentligt idag och jag ser fram emot att träffa Amanda.
Kom inte långt i boken när jag skulle mig för att läsa igår.
Ett par sidor sen insåg jag att jag läste samma mening om och om igen.
Jag gav upp och det tog inte lång tid innan jag somnade.

Dagen verkar lovande.
Ska försöka att inte göra för mycket så att jag inte är trött till imorgon då jag ska jobba igen,
men idag känner jag mig pigg och är på bra humör.
Jag har skakat av mig gårdagen men minns alla varma kommentarer jag fick.

Dagen vore kanon om jag inte hade galen mensvärk.
Det tar bort lite utav det sköna med ledighet.
Men men. Man kan ju inte få allt.
Är mest glad att jag har kommit ur min nedstämdhet.
Klart att den fångar mig då och då men den paralyserar mig inte på samma sätt som för några dagar sen.
Då jag fick anstränga mig hårt för att le och det kändes som att alla kunde se hur fake det var och oron i mitt skratt. Hur det klingar falskt och att alla skulle se att jag bara var på låtsats.
Att min gladhet egentligen bara var en enorm mask som när som helst skulle brista.
Jag är glad att ha fått en paus ifrån det.
Även om pausen bara är tillfällig.
Den kommer och går som den vill, nedstämdheten.
Jag gör vad jag kan för att hålla mig ovanför vattenytan.
Ibland funkar det bra, ibland funkar det inte alls.
Jag vill inte tänka på det idag.