bully

Gårdagen var helt fantastisk.
Jag har känt mig så levande varje minut av dagen och hela jag vibrerar av välbehag.
Dagen började långsamt med samma förkylning som jag gick och la mig med.
Jag valde att läsa och se på serier jag älskar för att peppa upp mig lite.
Efter en powernap/middagslur tog jag äntligen tag i städningen och hemmet blev rent.
Kort därefter hörde mitt finaste fjun Stina av sig och vi sammanstrålade på stan.
Det var vackert väder, Stina var som alltid världsbäst och jag köpte en ny halsduk på rea.
Jag gick för att möta upp Ia's pojkvän på stan eftersom att jag hört att han kommit till Bronx för att värv medlemmar till greenpeace. Jag har själv funderat länge på att gå med och jag har bara väntat på att hennes karl skulle komma tillbaka till stan för att få det fixat. Vi hade ett givande samtal om djur och natur och numera är jag medlem.

Efter att ha följt med Stina hem en kort sväng tog jag bussen till brickebacken där vackra Ellinor mötte upp mig och vi gick på ett möte för det nya nätverket "Mat som gåva".
I lägenheten vi befann oss i var det sjukt sköna människor och även fast jag aldrig varit där eller träffat någon av dem förut så kändes det direkt som att jag känt dem i evigheter.
Både jag och Ellinor blev väl bemötta och vi pratade länge och väl om MSG, migrationspolitik, dumpsterdiving, organisationen "ingen människa är illegal" och massor av andra saker.
Mötet var otroligt värdefullt och jag trivdes så otroligt bra med dessa människor.
Jag ska träffa några av dem igen på torsdag för en sittstrejk inne på migrationsverket mot deras tvångsutvisningar av människor. Sedan jag var liten har jag velat vara med på liknande aktioner och det gör ont i mitt rebellhjärta av att människor har det svårt och jag känner att jag måste göra något.
Jag kan inte bara se på när människor lider. Jag måste göra någonting och civil olydnad passar mig perfekt.
När jag satt i soffan i brickebacken så trivdes jag och mådde bra.
Jag kan inte förstå hur jag kan ha missat dessa underbara människor.
Vi fikade och de gav tips på schyssta veganprodukter jag kan pröva som jag missat, bland annat en mjukost med vitlök och örter.

Väl hemma tog jag och mannen en paus från omvärlden och kapslade in oss i en bubbla där bara vi existerar.
Jag valde att inte skriva någonting igår för känslan av gårdagen var så mäktig att jag aldrig skulle kunna göra dagen rättvisa. Det kan jag inte nu heller, men behovet av att dela med mig är större än prestationsångesten.

Jag önskar att jag kunde spara gårdagen i en burk och ta fram den när livet sviktar och känns tungt.
Det är för sånna här dagar som jag lever.